Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Igår när jag hade jobbat klart vid halv åtta  på kvällen, axeln värkte och magen kurrade, så lade jag mig med min son för att han skulle somna. I morse kl 7 vaknade jag fullt påklädd i hans säng. Jag hoppar upp ur sängen och undrar varför det inte är några lampor tända, och varför min förbannade telefon tjuter en konstig signal. Jag förstår kanske 30 sekunder senare att det faktiskt är väckarklockan och att jag sovit hela natten påklädd i Zebbans säng.

Man skulle kunna tro att jag var stenpackad och smullit av i hans säng. Så hade jag kunnat förstå förvirringen vid uppvaknandet. Men det var en vanlig torsdagkväll, som jag slocknade. En vanlig fredagmorgon när jag vaknade. Man undrar över sig själv....


Ikväll ska man få lite klet i håret, bort med de grå.

Praetereo censeo Carthaginem esse delectat.