Sandlåda, nu pool ?

Först var det hos grannen en sandlåda



Hux Flux, var det en pool där



Rätt så snabbt gick det också. På Bygatan sitter det inte fast ska ni tro :-)




Vilket väder !!!!

Sommaren är här. Helt otroligt skönt, men samtidigt plågsamt.

Mina ben är som elefantben, svullna fötter och händer, kan knappt gå. Igår satt jag och jäste på Flogstabadet heeeeela dagen, med Zeb i poolen - jag och han är brända som grillade fläskkotletter på ryggen. Idag har han en t-shirt och vi badar i Bygatans gemensamma pool istället, projektet som Knutsson/Näslund drog igång för nån dag sedan. Tror vattnet är ca 14 grader i den poolen, men..ja, kidsen och Pelle plurrar i ändå. Inte jag, även om jag tror det skulle vara skönt. Jag är rädd att jag inte klarar att ta mig upp igen. Dunderklumpen fast i en kvarterspool. Det vore grejor det.

Nu tror jag att jag måste dra ner på Apoteket och köpa nåt som svalkar den lilles rygg lite. Det sviiiiiiiider.


Tack LENA !!

Idag kom ett paket på posten med jättefina Boob, amningstopar, helt GRATIS. TACK LENA, du är kung !!!!!!!!!!!

Fick ett mail..

Igår tog allt musten ur mig. Jag somnade knall och fall och sjukskrev mig idag. T.om min nya, mycket förstående chef, tyckte det var bra, fastän jag skulle ha gjort mycket saker idag. Träffa revisorer, rätta till felberäkningar som jag gjort (elelr vem det nu är). Jobbet går ändå inget bra nu. Jag kan liksom inte tänka, jag blir helt snurrig i kolan av att räkna, greja och fixa och dessutom försöka få ihop ett liv. Allt blir fel och jag blir deppad av att jag inte fungerar som jag brukar. Bara att jobbet går dåligt får en att känna sig som skräp. Så - jag är hemma. Vilar. Får se om det blir bättre.

Fick ett mail av en kompis. Hon har råkat ut för samma bm och herregud, hon skulle t.om ha blivit "kommenderad" till ett annat sjukhus på grund av sin graviditetsdiabetes, då hennes lilleman blev helt slö efter han kom "ut": Hon skulle ha varit på ett sjukhus där det fanns mer resurser. Vad händer - ingen sa ens nåt till henne !!!!  När hon fick sitt första barn, fick hon rådet av samma bm att börja göra situps - PÅ FÖRLOSSNINGEN !!!!!!!!!!  Jag vet en annan som har vägrat träffa henne. Hon gjorde rätt. Vi andra är för mesiga.

Jag gjorde ialla fall nåt idag. Jag skrev ett mail. Fegt kanske, men det gjorde jag, jag orkar inte nåt annat. Risken finns att jag lipar. Det vill jag inte.  Jag skrev till barnmorskorna där nere på denna vårdcentral vad jag tyckte, och vad jag tyckte skulle göras i mitt fall. Inte för någon annan, utan just i mitt fall. Rätt så sakligt och korrekt, men ändå, på det lilla fega sättet. Nu har jag gjort nåt. Jag får väl inte komma dit nåt mer nu. Men va fan gör det, jag åker väl nånstans i närheten då.

Ingen kan ju nåt ändå.

Hur är det möjligt ?

Barnmorskebesök idag. En ny barnmorska, min vanliga var på semester.

Tjoflöjt, vilken skillnad. Herrejisses  - en förstående person, som förklarar, tar saker på allvar och som faktiskt också haft sin arbetsplats på förlossningen och förstod vad jag pratar om. Hon öppnar journalen och går igenom den  - "förra gången hade du ett blodvärde på 110"...... VAAAAAAAAAAA ??????? Nä, har inte haft det sedan jag skrev in mig på 112. Och nu har jag 92. Lysande i mina ögon, jämfört med 74 som jag hade för ett tag sedan. Men .... se, inget finns noterat om ett blodvärde på 74. Inte på 96 som jag hade sist heller.... ????????? Va fan är det som händer ? Har människan skrivit fel ? Är det jag som är totalt på Pluto ? Pelle sitter och gapar. Jag med. Vadå, 110 ??? Sedan pratar hon om att jag ska utredas - det som den förra sa inte behövdes. Jag ska få järninjektioner. Det sa den förra att man inte gjorde längre ?

Ingen fattar nånting. Inte så konstigt att alla läkare tror att jag är bombad - ingen SER ju det värde som rapporterades för mig, rakt i fejset på MIG !!! Jag bara sitter ner och andas. Tittar på Pelle. Andas igen. Det är som att vi har hamnat i en dålig film.


Pyret

Barnet kan nu skilja på ljus och mörker och pupillerna kan vidga och dra ihop sig. Precis som en nyfödd bebis sover barnet mestadels av tiden. Nu kan det till och med ha REM-sömn, det vill säga den delen av sömnen som man drömmer under.

Barnets lungor är nästan helt färdigutvecklade och deras alveoler är täckta med surfactant som ska hjälpa barnet att andas när det är fött. Det samlar på sig fett som värmer och skyddar och barnet ökar en hel del i vikt under graviditetens sista veckor. Nu ligger det oftast i rätt ställning inför födseln, det vill säga med huvudet nedåt.

 2-2.2 kg

 43 cm


Love is in the air.






Konstnärsprojekt

Jag försöker få mannen utan något som helst intresse av nåt, göra det han gillar. Han vill bli grafitti-bov. So, here we go.






Midsommar

Jahapp. Snabbt som ögat gick den här helgen också. Tur som det är, har jag kunnat vara med på nästan allt tack vare en underbar läkare i Sollefteå, som gav med sig och skrev ut lite starkare doningar till min onda skalle.

Vi har njutit en underbar midsommarbuffé ute i kustbandet, med goa vänner, druckit gott (om även alkoholfritt), surrat och jag har även fått besöka Ulvön på ett riktigt sätt. Förra gången var det mest katastrof, sjönöd och rädsla. Denna gången inte nåt sånt alls. Mysigt ställe, en pizza och en cola. Najs.

Det enda problemet var att jag totalt glömde bort att jag är 15 kg tyngre, att tyngdpunkten är helt fel och att man kanske inte rör sig så vant på en båt som man är van. Vad blev resultatet - jag tog mig i båten, men inte upp. Med armarna rakt upp i "hålet" där man skulle hoppa upp, fick min gamla chef, f.d brandchef numera kommunchef och en annan stackare dra i var sin arm, för att få upp Dunderklumpen. Två gånger. Nästa gång skulle jag så klart fixa att gå iland själv. "Kicki kan" - är ju mitt eget mantra. Det jag inte såg var att tampen till land inte var sträckt. Jag glider med benen in mot bryggan, tar emot mig mot båten och va fan händer ?? Jooo, båten börjar åka utåt, jag har benen på bryggan med ryggen mot båten. Bara ogjort att jag inte fick en simtur runt alla båtarna vid kajen på Ulvön också.

Man är ju talanglös.  Kicki kan, jo jäklar... Inte längre.



Så här ser DUNDERKLUMPEN UT ..puh ! 7 veckor kvar.






Man måste dessutom rasta "naninen" - hela familjen Eriksson på plats, Pia rastar Maja.








Pyrets utveckling


Färga handdukar

Jag färgar handdukar. Jag är 110 % säker på att det är nåt jag lärt mig hemifrån. När handdukar blir dassiga, har hamnat i feltvätten så färgar man dem. I mörka färger - som blått och grått, det sitter bäst. Inte svart, det blir aldrig bra. Inga mönstrade handdukar heller. Där avviker jag från det jag lärt mig. Så - varför köpa nya när man kan färga ? Jag gör det utan att ens tänka efter. Sjukt.  Jag har definitivt råd att köpa färdiga, mjuka, fluffiga handdukar. Nääää, jag färgar handdukar som sett sina sista dagar, utan att tänka.  Jag vet att mamma ialla fall för nåt år sedan hade kvar en säkert flera-gånger-färgad handduk som vi köpte på Bali 1990. Det är snart 20 år sen. Ett koncept som håller med andra ord.

Börja färga era handdukar - ett vinnande koncept från Storuman :-)



Tjoflöjt.

Halva veckan har snart passerat och jag går som i dvala. Har inte nån större lust för nåt, är mest trött. Trött på att vara på smällen. Det blir tyngre och tyngre för varje dag, och benen är stora som stockar. Uppsvällda. Fötterna gör ont. Jag gruvar för förlossningen. Har ont i huvet varje dag. Varenda jääävla dag.

En och en halv vecka till semester. Alltid nåt.

Nåt ska man väl skriva..

Veckan har varit tuff. Dåligt humör, dåliga värden och MYCKET jobb. Det är beslutat att Räddningstjänsten Höga Kusten-Ådalen ska spara - jag har varit på helspänn inför alla möten, diskussioner und alles. Nu kan jag inte göra mer. Min vikarie kommer på måndag och ska introduceras i två veckor, sedan DRAR jag.

Jag och Zeb ska ligga och jäsa på Flogsta, åka hem till Storuman en vecka, och allmänt ha det bra tills Pelle får semester. Sedan är det Dalarna-turné och sedan förväntar jag mig att Pyret ska komma. Pang bara. För nu är det inte länge kvar, även om varje dag mellan varven känns som en evighet.

I helgen bojkottar vi dessautom Stadsfesten. Möjligen lite dagtid på stan med Zeb, men sedan åker vi ut mot havet och förnöjer oss. Bye, suckers.


"Det ska vara mer än okej att leva"

Det fick mig att tänka. Kommentaren ovan eller nåt i den stilen har jag en kompis som fick ett "råd" - jag kan inte annat än hålla med. Men i vissa lägen i livet så är t.om okej bra att uppnå. Som just nu. Inatt låg jag vaken, kunde inte sova. Har man kassa blodvärden, är det bra att sova. Jag sover då tydligen inte ens på natten. Halv två tog jag lite fika för att jag så klart knappt kunde äta middag för jag mådde illa. Jag var alltså hungrig. Jag somnar om tänkte jag.

Men icke - precis innan jag skulle på jobbet, vaknar vi allihop, jag tittade på klockan senast kl fem. Jag har sedvanlig huvudvärk, idag värre än nånsin. Då var livet INTE okej. Idag på eftermiddagen går jag hem i vanlig ordning med huvudvärk. Det är inte okej. Tog min sista migräntablett, för några fler får jag inte nu när jag är gravid. Funkar inte. Så nu funderar jag på att skära mig i benet så att jag får smärta nån annan stans än i huvudet. Nån som tror det är en idé, eller ska man kanske ta och testa knarkträskets godheter ? Snart är jag där. Att det ska bli okej, känns som en utopi.


Magen v 31



Magen v 31.
Jag tror fortfarande att magen är liten.
Kortet bevisar en motsats mot vad jag själv tror.
Är det detta som kallas förnekelse ?

Blåst

Jag stirrar rakt ut på gården från vårt nya "kontor". Det är grönt och fint, men det blåser och är grått, grått. Idag tar dem studenten här i Kramfors city, Staden bakom Konsum. Det var länge sedan som jag tog studenten, det inser jag nu  Noterar att gräsmattan behöver klippas. Häcken i behov av trimning (troligen min med). Jag skulle behöva göra en massa saker. Men nä, jag vänder mig i sängen och somnar om. Det får bli en annan dag. Jag tror på Robert Lind i Kramfors (se sketchen).

Migrän och livets storm

I morse petade "någon" i mig och sa - "ÖÖÖÖHHH, klockan är 10 över sju"
Jag: "ÖHHHHH - tror du jag bryr mig ?"


Det var mitt muntra upprop till min man i morse eftersom jag var ledig. Stackarn. Jag är dessutom inte så skön att krama, "blöt som en disktrasa" var utlåtandet. Jag svettas som en gris. Som en riktig klimakteriekossa. Bokstavligen blöt av svett.


Jag har nu haft huvudvärk varje dag sedan 15 mars. Jag har noterat i min kalender dem dagar jag inte behövt ta en Alvedon (som är en piss i Nilen för min Hortons), och det är bara 4 dagar sedan 15 mars. Jag tar mellan varven en migräntablett som gör att jag mår illa. Men huvudvärken avtar lite. Bara lite. Har jag tur hinner jag somna innan det bryter ut helt och hinner sova bort det. Igår satt  jag nämligen hos frissan (är grymt snygg i håret idag) - och det blev sent. Det är lite nuförtiden likt en tequila - tequila är som att köpa sig en minneslucka. Att vara vaken sent för mig, är som att köpa sig en förmiddag i dimman. Med migrän.  Kul liv.

Detta är ren tortyr faktiskt, tur att tabletterna hjälper mellan varven så att jag känner mig pigg ibland. Det är nog kanske tur att jag är gravid så jag inte går ner på stan och köper nåt knark som döver smärtan. Jag bor ju trots allt i Pulvercity, så hur svårt skulle det kunna vara ? Inte vet jag. Och tur är väl det.

Dagens kommentarer

" Jag har vuxenacne - kul...."
" Jag har skägg - kul..."

Allt om diskussionen om va fan som händer med kroppen när man passerar trettio :-)


Lindansare på Galenskapens Cirkus

Vi jobbar på samma cirkus, jag och hon, båda fast anställda, och har varit anställda länge. Vi kommer aldrig att LAS-as ut från Cirkusen, det är många som kommit in efter oss.  Vi jobbar som lindanserskor, vi har samma jobb men lite olika stil på hur vi utför det. Vi är ett rätt snyggt par, lite Helan och Halvan i lindansarformat.

Jag har just nu tjänstledigt från Galenskapens Cirkus, just nu jobbar hon övertid och är nära att bli utbränd. Jag är tjänstledig.

Vi har båda som livsuppgift att balansera på den där smala linan, hålla balansen, dansa lite snyggt och hålla minen på Galenskapens Cirkus. Ingen av oss förstår varför vi hamnade just här, men vi gör båda ett bra jobb, men jag måste säga att hon har en tumme med Cirkusdirektören och gör det lite bättre än jag - även om ingen vet vad som är bra och dåligt på Galenskapens Cirkus. Den är lite tvärtom.  Jag klantar ofta till det, trillar t.om ner mellan varven och får straffrunda som popcorn-Clown. Det brukar ta lite tid innan jag tar mig upp på linan igen, och jag brukar ofta trilla ner rakt i knät på nån fet tant utanför manegen, som kräver skadestånd. Men jag kommer alltid tillbaka till linan, även om vägen är krokig.

Hon är en imponerande lindanserska  - jag kan inte säga annat. Jag har alltid tyckt att hon dansar på den där linan imponerande snyggt, har prydligt på sitt rum och har alltid frillan på rätt plats. När hon tappar balansen så landar hon alltid rätt, på nåt sätt. Ibland vrickar hon foten lite, men eftersom hon har huvudet på skaft, så märker ingen nåt, utan hon tar sig en snus som ingen ser och jobbar vidare. Hon har aldrig varit popcorn-Clown, än... Jag imponeras av hennes förmåga att hålla sig ovanför ytan. Jag sjunker, drunknar och dör mellan varven. Och får vara popcorn-Clown. Det får aldrig hon. Men jag vet. Jag vet att hon blir yr ibland, inte alltid har foten på rätt plats och vacklar på linan, och det gör henne mänsklig.

Vi är ändå dem enda två som jag känner till som är självklara på Galenskapens Cirkus. Där jobbar vi, där lever vi. Vi kommer alltid att ha en plats på cirkusen, även om vi ibland låtsas att vi vill jobba med annat. Vi vill vackla på linan, och ibland trilla ner i sågspånet. Det är det som är livet.

Vill ni bli anställda på Galenskapens Cirkus kräver det dock en lång historia av ups- and downs, grubblerier och framför allt, en massa, massa strul. Dokumenterat. Annars kommer du inte in. Du kan fråga oss om råd.

Vi tar mot spontana ansökningar när som helst.




High heals och v 30

Jag måste få ge mig själv en eloge - jag går i mina högklackade skor, trots att jag trätt in i v 30, och har ökat rätt rejält i vikt, sväller och jävlas. Jag måste få göra nåt för att känna mig som "vanligt". En applåd för mig :-)

Men peppar, peppar - jag mår mycket bättre. Sover bättre, mår bättre. Har jobbat två hela fulldagar och mår fortfarande bra. Jag är inte som förr, men ändå okej. En applåd för det med.

Dagens sista applåd går till Pelle som ska köpa mig en fet j-vla hamburgare från Frasses med massa räksallad som jag ska TRYCKA i mig till middag och sedan jäsa ut mig över soffan.

Jippie !!!!!!!!!!!!!!!!


Bal

Detta var kreationen från min sejour som chefsstylist, blev hon inte fin så säg :-)







Hoppla

En ny dag danades i morse, och trots mina nattliga svettningar som inte är från samma planet som alla andras, så mår jag rätt så bra. Har börjat äta tredubbel dos av allt man kan tänka sig i vitaminväg, och peppar peppar, jag har mått bra från lördag och framåt. Jag mår riktigt bra idag, förutom de förvärkar som startat och min begynnande halsvärk. Kanske är man på väg att bli förkyld ?

Vi har bokat resa till Thailand idag, för vintern 2010. Plötsligt känns det så sjukt roligt att se fram emot nästa vinter. Så super super skoj !!!!

Nu har jag jobbat en HEL dag idag, och ska åka hem och fortsätta vara pigg så länge det bara går .

Rock on !


RSS 2.0