SJUUUK

Laddade för en hård arbetsvecka, men jag dog på tisdag förmiddag i feber och jag är inte direkt på benen än. Fy vad jobbigt det är att hosta och känna sig allmänt skit med feber....

Over and out.


Gnäll hjälper inte

Så där ja, då fick jag deppa en dag, och sova lite, så kändes allt bättre. Eller ja, man kanske inte kan påverka hur kroppen är under en graviditet, men hormonerna vill gärna spela ett spratt med mig, så det var väl lite FÖR mycket jobb, för mycket hormoner, och ett ämne som  retat gallfeber på mig länge. Det senare är en lång historia, som inte är väl lämpad att ventilera här.

Annars så går mina tankar till en av mina goa vänner i Umeå. I hennes familj har det gått bort personer på ett hemskt och ledsamt sätt, att jag blir ledsen bara att tänka på det. Man vet inte ens hur man ska reagera, situationen är så fruktansvärd och jag vill ge så mycket tankar och energi jag bara kan, fastän jag vet att jag aldrig kan göra nåt för att det ska kännas bättre.

Idag ska vi ta det lugnt, i vanlig ordning - Zeb ska ha en kompis och jag ska väl försöka mig på lite hushållsarbete rent generellt.

Vi började idag med att ta kort på magen. Detta är alltså nu. Ingen direkt mage än. Men vänta bara........



Fy fan så deprimerande...

Första inskrivningen på MVC, då väger man sig. MMMMM... kul, not. För jag har gått upp 7 kg sedan jag tog gravtestet i december. Alltså, ca ett kilo i veckan har jag gått upp... det är inte normalt, för NÅN, även om du skulle ha PROPPAT i dig mat.

Slutsatsen är att det kommer att bli precis som sist, alla klagar på att jag är för fet, men jag äter faktiskt inte onormalt onyttigt som skulle motivera 1 kg i veckan. Jag blir ledsen och tycker att ingen förstår.

Idag är ingen bra dag.


Så det blev måndag ändå....

När jag har haft en bra vecka på jobbet, alltså, hunnit en massa, varit kreativ som få och känner mig nöjd med mig själv slutar det med att jag får migrän på lördagmorgnar. Det suger, kan jag säga, för halva morgonen är som ett töcken, sedan blir man tröttare än trött, och rätt så slö av migränmedicin. Man kan kort säga att man blir halvt deprimerad på veckans bästa dag.

Nåja. jag har ialla fal kommit på att mitt grav-craving denna gång är smör. Jag älskar plötsligt smör. Inte så att jag inte tyckte om det tidigare heller, men nu är det  så gott att jag nästan kan äta med sked. Jättebra för en som verkligen inte behöver ett kilo till, men jag kan inte låta bli. Bregott .. mmmmm...GOOOOOOOTTT !!!!!!!!!!

I övrigt så kollade jag och Zebban in P3 Guld-galan i lördags. Jo, det är faktiskt sant, jag kollade på en musikgala med min femåring och han var helt fascinerad och har hittat nya favoritartister, Afasi och Filthy. Så det här är numera på högsta volym hemma...


Tacka Gud för järntillskott

Jag hade dock ingen aning om att dem kickade in  - direkt. Förra gången jag väntade barn hjälpte inget, jag var trött, mådde i allmänhet sjukt illa. Nu tog jag en del tabletter och VIPS, var man piggare. Som magi - i tablettform - igen !

Snart är den här veckan slut också, dem bara rusar iväg. Vädret växlar från varmt till isande kallt, på några dagar, och man vet inte vad man ska ta på sig innan man öppnar dörren och rusar ut.  Jobbet rullar på, projekten lastas på hög, och jag ska nu ALLVARLIGT försöka få klart den där årsredovisningen för mitt eget bolag under helgen. På faderippens i tid, men ändå, det är bara för mycket HELA tiden, och det jag då VET att man kan skjuta på, ja, det skjuter jag på.... tragiskt.

Vi hyrde SpaceChimps ikväll, drog ner projektorduken och såg en film. Och nu fåre vara nog för idag. God natt.

 

216 dagar kvar..

Känns som om det är liten mening att räkna ner..hahhaa... för det är 216 dagar kvar till den ska ut. Lång tid.

Idag är jag inte ett dugg piggare, vaknade med huvudvärk och magknip, en excellent kombination för att vara totalt knäckt resten av dagen. Vi får se hur det utvecklas, men kvällen lär bli tidig.

Annars så planerar vi lite fjällsresa, men det är verkligen lugna gatan med tanke på att Pelle har diskbråck och jag är gravid. Energinivån är rätt så låg.... :-)

I övrigt händer så klart inte mycket så här i mörka januari. Man tar sig i kragen och går till jobbet och ser att skrivbordet väller över med saker att göra.

Tror jag måste prata med dem här hormonerna  som rusar runt i kroppen och ge mig lite positiv energi för det är mycket gnäll nu =)

All energi som bortblåst...

Jag brukar ha mer energi än så här...  jag är så sjukt trött att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Lägger mig tidigare än min femåring, ser ut som hej-kom-å-hjälp-mig, blek med utväxt i håret. Trött, är ordet.


En ny dag på jobbet är till ända..

Jag vet inte vad jag fick gjort idag egentligen, känns som om nåt i min hjärna bara står stilla. Men en annons fick jag till ialla fall. Alltid nåt.

Nu ska jag hem och svulla middag. Jag är så hungrig och är GLAD att jag är det. Det måste vara första gången. Men efter en tids magsjuka jublar man över aptit.

I morgon ska vi designa interna websidan, Sharepoint Designer here I come.

Prisa Gud

Postafen. Ett läkemedel mot illamående, eg mot åksjuka.

Sedan finns det också ett tuggummi mot samma, jag tog båda och vips var illamåendet väck. Som trolleri. Shit asså...

AJ LOVE IT !!!


Kräksjuka

Dra åt pepparn. Själva nyårsafton var väl okej, alla glada och muntra. Nästan.

Själv åkte jag hem vid ett, lade mig vid två och halv tre började satan att invadera min kropp. Jag har kräkt och mått illa sedan dess. Idag är första gången som jag får behålla mat. Och det här har inget med graviditet att göra, jag har varit magsjuk helt enkelt. Fy ända inne i baljan så hemskt....

I övrigt så är jag glad för att jag är frisk (nästan), att alla jag känner är friska och ingen är döende eller lider på annat sätt. Jag kan bli så förundrad över diskussioner, särskilt bland tjejer. Okej, det är viktigt att vara smal, men kom igen, att definiera en hel person efter huruvida man har ölmage eller storlek 36 eller 42 är bara inte min grej. Man är som man är kroppsligen, det finns ju tusentals saker som är viktigare i livet - att må bra inuti, att värna om sina nära, sin fritid, sitt jobb, sin hjärna, sitt intellekt. Jag kan förstå diskussionen, javisst, jag ojar mig mellan varven också. Men kom igen nu, inte kan det väl vara det viktigaste i livet - jag vägrar att tro, eller agera därefter.

Punkt och slut.

För er som undrar, så är jag  idag är gravid i vecka 8. Värry tidigt alltså.


RSS 2.0