Bajs
Alltså det här med bajs. Vi har väl alla ett förhållande till det vi alla gör. Det konstiga är att tjejer får lära sig att gå på toa, nästan skämmas lite fär bajset och skynda sig ut fort som fan och försöka dölja det med nån hårspray som stod i nånsbadrumsskåp. Tjejer går inte och bajsar tillsammans. Går man på toa tillsammans så kissar man. Inte ens en prutt. Okvinnligt.
Men va fan - hur ska man kunna dricka öl, eller vin utan att prutta. Att äta massa grillat och gott utan att skita. Jag inte vetjag - jag vet inte hur man klarar sig som kvinna utan ?
Men - fastän jag har ett rätt fördomsfritt förhållande till bajs, så undrar jag. HUR JÄVLA MÅNGA GÅNGER OM DAGEN KAN EN KARL BAJSA ? Här får man hela tiden ta "över" saker, då mannen ska BAJSA ! HUNDRA GÅNGER OM DAGEN !!! ??
Och varför i hela helvete ska man läsa under tiden. Sitta i odören av sin egen dynga, tycka att det är najs och läsa nån skvallerblaska. Det gör ingenting om det kommer både hårt och löst bajs och en prutt eller arton - dem är lika manliga ändå.
Äh, va fan. Jag går och sänker en ubåt, bajsar sönder porslinet ochs er om jag blir mindre kvinna för det.
Prutt på er.
Men satan
Fy fan rent ut sagt vad allt är båring.
Fenomen Kramfors
Fenomenet Kramfors framstår som mycket tydligare för mig just nu än någonsin. Jag har haft nästan som hobby hela mitt liv att söka nya jobb, nya utmaningar. Jag kommer bra överens med dem flesta och det är aldrig därför jag slutar, tvärtom, jag har många av mina gamla chefer som vänner fortfarande. Jag är bara less. För tillfället less på det jag gör just då. Så då byter man jobb. Jag tycker att det är ungeför som att byta trosor. Man kan byta när man är trött på den modellen och prova en ny som inte skär in i ärslet.
Av denna anledning har jag haft många jobb. Mitt CV ser ut som ett stickningsmönster som en hund bitit sönder - lite hit och dit, korta, långa. Nästan aldrig samma arbetsuppgifter, jag har varit och nosat på det mesta och jag kan lite om mycket. Jag skulle hellre vilja kunna mycket om lite, och bli specialist, men det blir aldrig så. Jag får aldrig jobba som renodlad ekonom, fastän jag nog skulle vilja det. Jag har alltid nåt annat ansvar också, telefoner, datorer, och för det mesta en eller annan informationsinsats eller personalbit. När personer är inblandade lägger jag alltid krutet på det, och resultatet är att allt blir lite så där halvgjort. Nåja, mitt halvgjorda brukar vara bättre än mångas allra bästa - no offense - men ändå.
I Umeå var detta inget problem. Jag sökte jobb och fick dem. Nemas problemas. Ingen ifrågasatte detta ens.
I Kramfors är detta som att knulla med grannen. MAN FÅR INTE GÖRA SÅ HÄR !! Att byta jobb är som att svika mänskligheten och man förlåts aldrig. Hör en chef talas om att man jobbar på ett nytt jobb, funderar på att byta arbetsuppgifter eller helt enkelt utökar sitt eget företag är det nästan som att få gå till en domare i tingsrätten. MAN FÅR INTE GÖRA SÅ ! Har man bytt jobb för många gånger och bor i Ådalen, så är man ett freak. Hela jag är en freakshow, med företag OCH byta jobb för ofta. Resultat= jag får inga jobb häromkring. Inte för att jag behöver nåt just nu, eftersom en vänlig kommunchef en gång såg nån sorts kapacitet hos mig en gång, men ändå. Jag ses inte som attraktiv på arbetsmarknaden.
Detta förbryllar mig. Väldigt mycket. Eftersom jag är bra på att jobba, rätt skärpt och har en förmåga att ha ett grymt vidvinkelseende och hantera saker konsekvent och tydligt, samt faktiskt har 13 års erfarenhet av olika jobb som handlar på ett eller annat sätt om ekonomi.
Men jag har bytt jobb mer än 3 gånger. Dem hatar mig.
Vad tycker du ?
Till salu
Sömn
Jag har lärt mig leva med denna trötthet. Det är jobbigt, men jag har på nåt sätt tänkt mig förbi den. Jag har ingen aning om varför det är så, men jag kan nog säga lätt att jag inte är lite trött så där, jag är sjukligt trött. Tidigare har man sagt att det är p.ga övervikt, sedan jobb, sedan stress. Ja, jag har provat alla metoder som finns, och är ändå sjukligt trött. Jag hade paus ett år från tröttheten och det var 1995 - i övrigt det roligaste året i mitt liv, kanske var det därför ?
Jag har läst mig till att trötthet kan framkalla depression. Det tror jag verkligen kan vara sant. När jag hela tiden är så trött, krävs det verkligen en positiv tanke för att kunnajobba vidare. Kunna ha tusen projekt i luften och handskas med en familj med barn. Säga vad man vill, men nog är det kvinnor som roddar en familj utan tvekan. Jag tror också att en av anledningarna till att jag är trött är att jag uppfattar precis allt. Nu menar jag allt. Pelle brukar säga att jag är så jävla nyfiken, men tvärtom. Jag är förmodligen den som är minst nyfiken - jag råkar bara uppfatta allt. Jag snappar upp allt och kan inte sålla. Allt ska gå igenom mitt huvud och sedan funderas på. Lösas. Uppfinna. Göra. Kanske är det därför jag är trött. Jag tror möjligen att mamma kan ha samma syndrom för hon är också alltid trött.
Men det kanske ialla fall finns en förklaring till varför jag är med på allt, gör allt och grejar med tusen saker samtidigt. Kanske har jag tusen projekt helt enkelt för att inte somna?
Time will tell. Jag kommer att dö med en mobiltelefon mot örat och en dator över nacken.
Jag har problem
Det största som händer med all sannolikhet.
När jag tittar på bilden när vi träder fram i kyrkan kan jag bara se en sak. EN ENDA SAK. Inte min coola bukett, min fina klänning eller alla de andra fina tjejerna.
JAG SER MIN NAVEL GENOM KLÄNNINGEN !!!!!!!!!!!!! HELVETE ! Magen plufsar ut så man ser en säckig navel. Ja jisses. Se själva om ni inte tror mig.
Det är bara att inse. Serious shit problems, asså.
Kicki Näslund
Och är gift. Med kappa.
Mamma, hon ser ut som du...
Tack för den, älskade son.
