Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Min natt har sedan kl 2 och till halv sex i morse,  bestått av  "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", "mamma, jag kan inte sova", ...

Han får febertoppar på natten, och snurrar som besatt och, ja, kan inte sova. Vilket betyder att jag inte får det heller. Vilket betyder att jag tycker synd om honom, men är så trött att jag inte kan tänka klart. Inget dagis, inget jobb för mig. Mer och mer efter på jobbet för varje dag, men så här är livet med barn. Det är så klart helt okej, även om ""mamma, jag kan inte sova", plötsligt känns som en tortyrmetod.

Annars har helgen förflutit i en lugn takt. Jag har träningsvärk av allt skottande.