Luciaminnen

Vi har lucia på dagis varenda år. Varenda år går Zebaztian ur tåget och står med mig och tittar på dem andra. Han gillar inte alls det där.

Annat var det med mig själv. Jag fick aldrig vara lucia. Jag var kort, jag hade kort hår, och passade på 80-talet inte alls som lucia. Jag tror det där med längden är mindre viktigt nuförti´n, men när jag var liten, var det väldigt viktigt, och jag blev inte någorlunda lång förrän i 6:an. Inte för att jag är särskilt lång nu heller men då var jag kortast i klassen. Så, jag fick vara tomte. Ingen tittade på tomtarna.

Vad gör man då ??? Hmm.. Kickan funderade ett tag och tänkte att jag ska hålla en lång j-vla monolog så att alla ska titta på mig. Jag lärde mig alla verserna till "Midvinternattens köld är hård" alltså, "Tomten" eller vad den egentligen heter. Den har jättemånga verser. Jag gjorde dessutom SJÄLV en hel pjäs av det hela medan jag läste verserna.

Mamma tittade upp i taket och suckade, pappa fotograferade apan.

Jag är på inget sätt exhibitionist. Ha !





Kommentarer
Postat av: Maria

Haha, jag hade samma problem, alles för kort för att platsa som lucia... jag blev åxå tomte... drog igång jordens tomterockband på Röbro, å gissa om folk såg mig då!!!

2008-12-09 @ 10:30:21
URL: http://mejan.blogg.se/
Postat av: Malin Gustafsson

haha...fantastiskt roligt....

2008-12-09 @ 13:17:10
Postat av: Stannapanna

Hahaha , du - jag blev inte heller Lucia, lång nog var jag , men kort mörkt hår och med veck där det ( på mig ) tajta lucialinnets röda band skulle försvinna mellan så - var jag nog ingen lucialik person!

2008-12-09 @ 13:39:48
URL: http://ludvigssons.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0