Barfota och gravid
Inatt hade jag värkar. Riktiga värkar. Det fick mig verkligen att vakna upp på alla sätt och vis. Tog tid, hur långa dem var, och hur länge det tog emellan dem. En timme ungefär, och dem höll i sig i bara nån minut. Jag hann ju somna mellan varven, men satan i den lilla gatan vad ont dem gör. Det har man ju helt glömt. Vid kl fyra, slumrade jag till och sedan kom värkarna inte tillbaka. Hmm... sååå besviken som jag blev mitt i allt. Det hade ju varit kanon att få dra igång det här nu. Få det överstökat liksom.
Men - idag får jag istället äran att få besök från den lilla släkt jag har. Mina kusiner Sandra och Therese, födda i tidigt 80-tal, kommer ner från Umeå och hälsar på när dem ändå är hemma i trakterna. Det här är resande folk ser ni, såna som jag själv önskar att jag hade varit. Jobba, resa, jobba, resa, jobba, resa. Nu har dem förvisso börjat och är klara med sitt plugg, men ändå. De gör roliga saker med sina liv. Alperna, Bali, Australien i husbil, surfa på vågorna i flera månader, åka bräda i Frankrike, jobba i Norge, backpacka Asien, ja you name it. Dessa är proffs på att resa. Jag är verkligen glada över att dem gjort det här.
Duktiga flickan Viklund, hon är uppvuxen i arbetsnarkomansträsket. Jag sommarjobbade tills jag kliade bort halva arslet med myggbett i skogsplantering, flippade burgare och slet på hotell samtidigt som jag pluggade. Gjorde klart min utbildning och började jobba. Sträva uppåt i karriären. Provade lite ditt och datt, olika jobb, branscher, nivåer. Men jobba, det var min huvuduppgift i livet. Man ska jobba. Inte flacka omkring. Så jag upprorade lite genom att byta lägenhet 598 ggr i samma stad, bodde korta perioder utomlands, men kom alltid hem. Jobba ska man. utbilda sig måste man - man måste ju BLI nåt. Ha ett bra jobb. Väldigt upproriskt.
När tiden kom, köpte jag ett hus, skaffade en unge. En katt. Inte surfade jag nånstans annat än på nätet. Efter barnet så sålde jag huset. Bytte stad. Började om på samma bana, jobb, startade företag - jobba, jobba, jobba. Hus, katt, bil, pensionssparande, och en stor jävla båt. Husvagn. Blommor på altanen. Nu går jag barfota, gravid framför diskbänken och planerar kvällens middag. Anarki.
Men - idag får jag istället äran att få besök från den lilla släkt jag har. Mina kusiner Sandra och Therese, födda i tidigt 80-tal, kommer ner från Umeå och hälsar på när dem ändå är hemma i trakterna. Det här är resande folk ser ni, såna som jag själv önskar att jag hade varit. Jobba, resa, jobba, resa, jobba, resa. Nu har dem förvisso börjat och är klara med sitt plugg, men ändå. De gör roliga saker med sina liv. Alperna, Bali, Australien i husbil, surfa på vågorna i flera månader, åka bräda i Frankrike, jobba i Norge, backpacka Asien, ja you name it. Dessa är proffs på att resa. Jag är verkligen glada över att dem gjort det här.
Duktiga flickan Viklund, hon är uppvuxen i arbetsnarkomansträsket. Jag sommarjobbade tills jag kliade bort halva arslet med myggbett i skogsplantering, flippade burgare och slet på hotell samtidigt som jag pluggade. Gjorde klart min utbildning och började jobba. Sträva uppåt i karriären. Provade lite ditt och datt, olika jobb, branscher, nivåer. Men jobba, det var min huvuduppgift i livet. Man ska jobba. Inte flacka omkring. Så jag upprorade lite genom att byta lägenhet 598 ggr i samma stad, bodde korta perioder utomlands, men kom alltid hem. Jobba ska man. utbilda sig måste man - man måste ju BLI nåt. Ha ett bra jobb. Väldigt upproriskt.
När tiden kom, köpte jag ett hus, skaffade en unge. En katt. Inte surfade jag nånstans annat än på nätet. Efter barnet så sålde jag huset. Bytte stad. Började om på samma bana, jobb, startade företag - jobba, jobba, jobba. Hus, katt, bil, pensionssparande, och en stor jävla båt. Husvagn. Blommor på altanen. Nu går jag barfota, gravid framför diskbänken och planerar kvällens middag. Anarki.
Kommentarer
Trackback
