Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Igår när jag slog igen ögonen (vilket blev rätt så tidigt, eftersom jag var uppe med tuppen), hade jag faktiskt rejäla förvärkar. Jag tänkte - jo, nu i natt så kommer det nog. Vad händer ? Jag har aldrig sedan jag blev gravid sovit en hel natt - men nu - tjohej - vaknar i morse utan en enda känning. Jahapp.

Igår var det för övrigt som en ungdomsgård här. För både vuxna och barn. Vårt hus verkar vara en trevlig plats att komma till, eller vad är det ? Det kan ju inte vara den goda servicen, för man får knappt kaffe när man kommer, ännu mindre nåt att äta. Kanske mat, men inga kakor direkt. Nån liten gammal "negerboll" (joooooooo, jag kallar dem för det) från Hägges med trehundra kilo konserveringsmedel som håller i hundra år, kanske man kan få.

Alla håller på med nåt här, hela tiden. Jag blekte grannens hår - jag är inte nöjd, hon hade för lite medel med sig. Kanske får jag chans att rätta till det sen. Pelle byggde ihop en dator till bekantas barn medan dem tittar på och försöker komma med goda råd. Det gillar man ....ju..... Andra grannar kommer för att pumpa däcken (?), eller klappa katten. Eller surra. Dörren går som en svängdörr. Mellan varven är det så klart också barn - men dem försvinner snabbt som ögat upp för trappan. Kanske tur det ?

Nåja. Det vore värre om ingen kom. Tänk att sitta här dag och natt och inte känna en käft. Det kom aldrig nån. Detta är ju också charmen och varför jag vill bo på ett mindre ställe. Folk tittar in. Kollar läget. Surrar lite och sedan går man hem. Eller åker hem. Det är inte så långt mellan husen, så man åker för bi på vägen från macken eller när man ska köpa tidningen.

"Alla känner alla på landet. Ja, där får man va som man vill. Du behöver inte ringa på dörren - sparka av dig skorna och kom in".....