Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Putte sover. Han skriker knappt. Han är jättelugn och fin - tyst och rofylld liksom. Helt chockerande. Han kanske fortfarande är i chock av att komma till livet. Vi vaknar inte av att han är hungrig ocvh skriker åt mig - när han vaknar ligger han bara och knorrar. Vi vaknar oftare av att andra barn gallskriker här på bb - eller att dem jäkla barnmorskorna (ursäkta, jag vet att ni bara gör ert jobb) öppnar dörren och vill kolla läget. Det är ju så klart bra. Det är inte det. Han är bara så himla lugn.

Jag tror att tuttarna kommit igång också, han suger, är nöjd och har inte gått ner mer än något hundra gram. Det är normalt tydligen, det där minns jag inte ens från förra gången.

Vid tretiden kommer vi att dra hemöver för att äntligen få slappna av. Äta en god middag, sova i en bekväm säng. Nu vill vi inte vara här mer - vi drar hem och börjar livet på riktigt.

Rock on.