Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Att vara uppe med en bebis som är otroligt morgonpigg tär på krafterna. Eller ska man säga, nattpigg. Men det finns fördelar med det här också - man lär sig saker som man aldrig någonsin skulle fått reda på annars.

Vid 3-4:snåret sänder TV4 Plus flera timmar av programmen som handlar om medier som söker upp hemsökta ställen. Medierna är alltid engelska, av någon anledning. Måste finnas otroligt många spöken att prata med i England, eftersom alla kommer därifrån. I nåt program springer ett helt gäng omkring i grottor, slott och allt möjligt. Med sig har den här gruppen en "forskare i parapsykologi", för att få det att bli lite seriöst. I nåt annat program spelar dem in allt med en sån kamera som kan filma i mörker. Plötsligt ser alla på filmen ut som spöken. Känns billigt på nåt sätt - jag vill se riktiga spöken.

Alla medier har dessutom lite lätt konstiga frisyrer - måste kanske vara spökena som skrämmer iväg dem till någon spök-frisör. Undrar var man kan få tag i en spök-frisör ? Inte i Kramfors ialla fall... Alla manliga medier är lätt mellan 70 och döden och har lockigt crazy hår, som Einstein. Alla kvinnliga engelska medier, är i övre medelåldern, lite tokroliga engelska tanter som dricker öl i busskuren, kramar träd och har roliga mössor. En har ett förjävvla stort arsel - jag brukar inte reagera på sånt, men jisses. Hon skrämmer garanterat iväg andarna genom att visa arslet - gahhhhh, av med brallan och iväg med dem bara. Tanterna har alltid nån konstig röd färg i håret i sin korta frisyr - alltid korta frisyrer. Mitt fram vid pannan, vid början av sin sneda lugg, har någon tappat en färgpyts. Ibland röda, ibland blå, ja, lite spöklikt så där. Inga slingor, eller nåt som ser lite häftigt ut, bara knäppt ut. Men det kanske är senaste modet bland spökjägare, vad vet jag ?

Jag har lärt mig att kl 03.04 är dem osaligas tid. Jesus dog tydligen 15.04 och då är detta nån form av tvärtemot-princip. Alla som har spöken hemma hos sig är amerikaner. Inte så undra på egentligen, med tanke på hur skenheliga dem är, men ändå. Det är alltså engelska tanter som åker omkring i USA och jagar spöken. Lite som Ghostbusters, fastän utan dräkterna och vapnen. Och utan den klatschiga sången så klart. Synd. Alla spökjägare borde ha en egen sång. 

I källaren hos alla dessa amerikaner flyger dem här osaliga andarna omkring, särskilt elaka är dem vid tresnåret, dem oooooosaliga andarnas tid. Så kommer färg-pytsdamerna - dem får ont i hjärtat, gråter, och "fyller rummet med ljus", sedan får nån stackars tant i familjen ropa till anden att han ska gå in i ljuset. Tillbaka till där den kom ifrån. Sedan gråter, skrattar och myser alla. Vi har fått frid.

Jag är ofta uppe vid tre - och tänkte mig att jag också skulle få syn på nån osalig typ. Jag kan tala om att det är inte en käft uppe vid tresnåret - kanske nån fyllskalle på en lördag som snurrar förbi, men i övrigt tokdött. Inte ens en osalig att hålla mig sällskap. Inga skuggor som känns kalla, ingenting.

Jag är besviken. Jag som så gärna ville ha sällskap av någon så här på morgonkvisten. Hallå, spökena, var är ni ?