Jag ska gifta mig !!

Jag ska gifta mig. Jo, det är faktiskt sant - det har varit på gång länge, men det har aldrig känts som om tiden varit riktigt rätt. Men nu smäller det, i juni nästa år. En rolig sak, kan man tycka.

Men inte då. Tydligen skapar även detta reaktioner i omgivningen - hur man får reda på det, vem som fick veta före den andra, hur många tärnor jag ska ha, och säkert en hel del annat. Vilken grej - att det ska bli sånt ståhej kring det här ?? Det måste betyda att man betyder nåt, på nåt sätt. Eller ? Ändå har vi inte skickat ett enda inbjudningskort, så än så länge är allt spekulation. Det handlar ju faktiskt till sist om oss. Inga andra.

Eftersom det här verkligen, efter en krokig och snårig vandring på kärlekens stig i mitt liv, är en stor händelse tänker jag göra det här på mitt sätt. Jag bryr mig inte om traditioner, vad nån annan tycker eller hur det kan tänkas uppfattas. För det är jag för lite Kramforsbo, och för mycket Kicki. I don´t give a shit - som vanligt.

Jag har därför bestämt mig för att via det bröllopet också visa min uppskattning till de människor som betytt otroligt mycket för mig - på olika sätt och kanske vid olika tidpunkter i livet. Det är en ära att bli tillfrågad som tärna - det säger traditionen och så har jag också gjort. Jag har valt ut sju människor som mina tärnor, såna som har varit mina stöttepelare, bollplank och beskyddare genom livet, på olika sätt.

Johanna är min första. Vi träffades en kall vinterdag på Bergsvägen i Storuman. Hon var 6 år, jag 5. Vi hade storebröder som kände varandra - jag var blyg, det var inte hon. Den här människan var min livvakt genom barndomslivet. Hon var tuff, bra på alla sporter och framför allt - min vän i vått och torrt. Någon att vara stolt över. Hon lärde mig att vara tuff, och det tjänar jag på fortfarande. Hon är den enda utanför familjen som kommer ihåg min födelsedag varje år och faktiskt den enda som hållit kontakten med mig regelbundet sedan jag flyttade från Storuman. Jag har henne att tacka för mycket i livet, många skratt och framför allt alltid ett vakande öga, som en trygg storasyster som inte ens dem stora killarna kunde rå på. Johanna, är min första tärna.

Victoria är min andra tärna. Jag och Victoria möttes en dag på Tannbergsskolan, hon började gymnasiet för första gången. Jag för andra gången. Vi upptäckte rätt snabbt att vi inte gillade Företagsekonomi - lite ironiskt idag. Sedan var vi rätt lika till utseendet också, kanske är det ett uttryck att vi båda har rätt hyfsat självförtroende. Nåja - sedan kom vi på att vi också kom bra överens, glappkäftade och lite radikala. Hon på sitt sätt, jag på mitt. Vi har sedan dess hunnit med mycket roligt. Ibland också tråkiga saker - men vi står alltid kvar vid varandra. Jag är gudmor till hennes förstfödda son. Victoria, är min andra tärna.

Lovisa är min tredje tärna - Lollo, min Lollo. Tjejen som tog mig in i Draggen-träsket, som fick mig att tro att jag var bäst i hela världen och  har myntat uttrycket "äh" i alla sammanhang - människan med flyt, utan problem och med lätta steg. När hon kom in i mitt liv, blev plötsligt allting enkelt. I rätt tid, på rätt plats möttes vi. Idag är det fortfarande den tid i livet som känns allra roligast, utan problem och med flyt på tillvaron. Inget var svårt, allting gick med full fart. Vi blev till och med sambos. Vi har delat både skratt och gråt - jag lärde mig av henne att ingenting är omöjligt och att tunga tankar är helt onödiga. Jag behöver sånt.

Sedan kommer Malin. Egentligen borde hon stå först på listan, men jag radar upp alla i kronologisk ordning i mitt liv, därav Storuman först. Men Malin och jag, vi är som ler- och långhalm, som knoll och tott, som Piff och Puff. Vi möttes vid en busskur på Ålidhöjd - i brist på att inte vilja åka på upprop på universitet själva, hade vi "totats" ihop av gemensamma bekanta. Vi fann varandra direkt - och snacka om "match made in heaven". Om man kunde bli förälskad i en kompis så blev vi nog det i varandra. Å jävlar i min lilla låda vad vi grejade på, var på fyllan och skapade problem. Vi har hängt sedan dess och gör det än idag. Vardagar pratar vi nog varje dag. Vi är båda "tänkare", och det är just det som är problemet. Vi har delat gråt, skratt, gråt, skratt, konflikt och allt möjligt. Vi hittar alltid åter till varandra  Men vi tänker för mycket. Tur vi har varandra. 

Lena och jag arbetade på samma arbetsplats i slutet av 90-talet. När hon var på arbetsintervju insåg jag att jag hade sett henne i en raggarbil i Lycksele. Såna gillar man direkt. Jag kom på en fest hos henne en gång, och sedan small det till. Vi har delat många bakispizzor, vinflaskor och danser. Många snusar och cigg på hennes balkong. Här har vi världens bästa famn att gråta ut i, att prata med och att lita på. Personen som stoppar mig när jag skenar. Fräser av när jag flyter iväg. En stabil person, en självklar människa i mitt liv. Jag skulle inte vara samma människa utan henne.

Annica fanns när ingen fanns. Hon såg det ingen såg - och här kom min andra storasyster. I den största av händelser i mitt liv, när jag inte visade för nån vem jag hade blivit eller vad som hände, såg hon ändå. Hon ser rakt igenom mig  - jag känner mig helt naken i hennes tillvaro. Och jag gillar det. Jag gillar henne. Jag har henne att tacka för att jag överhuvudtaget har nån sans i skallen idag, hur ilskan kan driva en vidare och hur målmedvetenhet fungerar. Jag har henne att tacka för allt.

Jeanette är den enda i Kramfors som jag klickade direkt med, förutom min toastmaster förstås - Fia. Skämten kom direkt. Skratten kom direkt. Det är svårt att inte gilla henne. Jeanette gillar mig för mig. Inte för nån jag känner, vem jag är ihop med eller för att hon måste för att jag ingår i bekantskapskretsen. Jag förstår henne. Hon förstår mig. Vi har intellektet på samma nivå. Tillsammans är vi som en öde ö, bland Kramforskråkorna. Vi ses alldeles för lite.

Dem här personerna ska stå brevid mig när jag tar det största beslutet jag kan ta i mitt liv. Bakom mig står mitt liv. Det betyder allt.

Tack för att ni är mina vänner !


Kommentarer
Postat av: karin

Grattis för det första!

För det andra, det där med hur folk kommenterar Allt, är väl det där kramfors och så svenskt det kan bli. Basunerar man inte direkt ut vad man tänker göra så säger folk, jaha varför är det så hyschysch med det där då? och talar man väl om det för allt och alla så duger inte det heller, för då tycker folk att antingen att man skryter eller så tycker de att man låter "viktig" som pratar om det "hela tiden".. inget duger för "folk" och du gör helt rätt, strunta i allt och alla, det är ditt liv och ditt bröllop! :)

För det tredje så grattis till alla grymma tjejer du har i ditt liv!

2009-12-28 @ 10:29:29
Postat av: Annika

Men gud vad gulligt skrivet. Jag fick ståpäls på armarna...

Tack snälla för de fina orden. You made my day!

Det var så finurligt att du skrev att jag var som din storasyster, inte bara för att jag är så himla klok fniss hi ha. Utan för att du är född på samma dag som min lillasyster. Alltså en äkta bonus-syster.KUL.

Angående alla kommentarer du fått så vet du ju redan min åsikt.

Livet är inte en poppularitets-tävling, det är så mycket mer än så.

Kramar från oss.

2009-12-28 @ 11:48:42
Postat av: Lena

Ståpäls fick jag också! Och en liten tår i ögat.... för att jag blev rörd ;) men framför allt för att jag minns alla sjuka, roliga, knäppa fester och andra stunder vi delat.... Utan dig hade jag inte så många och roliga minnen.

Tack för att DU är MIN vän.

Pöss.

2009-12-28 @ 21:48:28
Postat av: Susanne Oldenborg

Grattis!!



Det kommer bli en oförglömlig dag för dig och Pelle! Vi firar 6 månader den 4/1 och den stora dagen planerades stort men den var över på ett kick, så NJUT av den när den kommer!



Kramizar

Sus

2009-12-28 @ 22:39:15
Postat av: Victoria

Ja jävlar vad du är go... Tackar tackar för dom orden. Du är verkligen en alldeles speciell och underbar person som inte går att ogilla. Du har en alldeles särskild plats i mitt hjärta (gissar att det även är så hos mååååånga fler).

Massor av kramar från kalla Lycksele -30 grader men trot eller ej uppehåll!!!

2009-12-29 @ 22:09:55
Postat av: Malin G

Jag är otroligt stolt och glad över att ha dig som vän. Det känns fantastiskt att få stå vid din sida dn tora dagen. Kramis

2009-12-30 @ 10:45:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0