Vaaarmt
Jäklar anåda så varmt det är. Svetten lackar och jag tvingar mig själv att vara ute i solen - man kan ju inte lägga sig ner och dö, bara för att man känner sig så.. eller hur var det nu igen ??? :-)
Zebban är snart en fisk. Han badar varje dag, är vi inte på sandstrand, så är vi på Flogsta eller hemma i Bygatan-poolen. Det har också resulterat i han faktiskt kan simma lite nu. Helt fantastiskt och bra för Thailandsresan som kommer. Vi umgås i vanlig ordning också med grannarna på sommaren - det är mindre på vintern, men på sommaren förvandlas detta till Bygatan-kollektivet, vi springer fram och åter och plockar i varandras blommor, och äter varandras mat. Rätt juste faktiskt. Idag ska vi dra iväg på Flogsta igen, bada, bada, bada....
Dagens spaning är konstig:
Folk behandlar mig som om jag inte har barn sedan innan. Kommentarer som "vänta bara till förlossningen", eller andra saker som jag faktiskt redan har upplevt en gång. Som råd kring dagis, eller råd kring bebistiden ? Jag gjorde ju bebistiden rätt mycket helt själv, så inte vet jag om jag har så mycket för råd från folk i allmänhet. Jag har redan genomgått nåt svårt, alldeles själv. Kanske är det bara omtanke - eller ? Jag vet inte, det känns ialla fall som en förolämpning. Jag har ju ett barn redan. Han är världens finaste dessutom. Och den enda som jag faktiskt känner HELT och fullt från topp till tå. Mitt barn. Min Zeb.
Hmmm... jag vet inte vad det beror på. Kan det bero på att ingen här, eller ingen av mina gamla kompisar heller, såg mig som gravid, eller knappt såg Zeb (förutom nån enstaka). Sen flyttade jag. Hux flux bara.
Och häromkring, kanske det beror på att jag huxflux kom bara med en bebis på armen, som att han vore adopterad. Vad vet jag - det stör mig ialla fall. Som om det skulle bli en chock för mig att ha småbarn ? öööhhh... jag har ju haft en sedan 2003 som snart är stor ??? Jag fattar ingenting, men det är hemskt konstiga kommentarer som ploppar ur folks munnar, och jag ser ut som ett frågetecken.
Zebban är snart en fisk. Han badar varje dag, är vi inte på sandstrand, så är vi på Flogsta eller hemma i Bygatan-poolen. Det har också resulterat i han faktiskt kan simma lite nu. Helt fantastiskt och bra för Thailandsresan som kommer. Vi umgås i vanlig ordning också med grannarna på sommaren - det är mindre på vintern, men på sommaren förvandlas detta till Bygatan-kollektivet, vi springer fram och åter och plockar i varandras blommor, och äter varandras mat. Rätt juste faktiskt. Idag ska vi dra iväg på Flogsta igen, bada, bada, bada....
Dagens spaning är konstig:
Folk behandlar mig som om jag inte har barn sedan innan. Kommentarer som "vänta bara till förlossningen", eller andra saker som jag faktiskt redan har upplevt en gång. Som råd kring dagis, eller råd kring bebistiden ? Jag gjorde ju bebistiden rätt mycket helt själv, så inte vet jag om jag har så mycket för råd från folk i allmänhet. Jag har redan genomgått nåt svårt, alldeles själv. Kanske är det bara omtanke - eller ? Jag vet inte, det känns ialla fall som en förolämpning. Jag har ju ett barn redan. Han är världens finaste dessutom. Och den enda som jag faktiskt känner HELT och fullt från topp till tå. Mitt barn. Min Zeb.
Hmmm... jag vet inte vad det beror på. Kan det bero på att ingen här, eller ingen av mina gamla kompisar heller, såg mig som gravid, eller knappt såg Zeb (förutom nån enstaka). Sen flyttade jag. Hux flux bara.
Och häromkring, kanske det beror på att jag huxflux kom bara med en bebis på armen, som att han vore adopterad. Vad vet jag - det stör mig ialla fall. Som om det skulle bli en chock för mig att ha småbarn ? öööhhh... jag har ju haft en sedan 2003 som snart är stor ??? Jag fattar ingenting, men det är hemskt konstiga kommentarer som ploppar ur folks munnar, och jag ser ut som ett frågetecken.
Kommentarer
Trackback
