Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Igår tog allt musten ur mig. Jag somnade knall och fall och sjukskrev mig idag. T.om min nya, mycket förstående chef, tyckte det var bra, fastän jag skulle ha gjort mycket saker idag. Träffa revisorer, rätta till felberäkningar som jag gjort (elelr vem det nu är). Jobbet går ändå inget bra nu. Jag kan liksom inte tänka, jag blir helt snurrig i kolan av att räkna, greja och fixa och dessutom försöka få ihop ett liv. Allt blir fel och jag blir deppad av att jag inte fungerar som jag brukar. Bara att jobbet går dåligt får en att känna sig som skräp. Så - jag är hemma. Vilar. Får se om det blir bättre.

Fick ett mail av en kompis. Hon har råkat ut för samma bm och herregud, hon skulle t.om ha blivit "kommenderad" till ett annat sjukhus på grund av sin graviditetsdiabetes, då hennes lilleman blev helt slö efter han kom "ut": Hon skulle ha varit på ett sjukhus där det fanns mer resurser. Vad händer - ingen sa ens nåt till henne !!!!  När hon fick sitt första barn, fick hon rådet av samma bm att börja göra situps - PÅ FÖRLOSSNINGEN !!!!!!!!!!  Jag vet en annan som har vägrat träffa henne. Hon gjorde rätt. Vi andra är för mesiga.

Jag gjorde ialla fall nåt idag. Jag skrev ett mail. Fegt kanske, men det gjorde jag, jag orkar inte nåt annat. Risken finns att jag lipar. Det vill jag inte.  Jag skrev till barnmorskorna där nere på denna vårdcentral vad jag tyckte, och vad jag tyckte skulle göras i mitt fall. Inte för någon annan, utan just i mitt fall. Rätt så sakligt och korrekt, men ändå, på det lilla fega sättet. Nu har jag gjort nåt. Jag får väl inte komma dit nåt mer nu. Men va fan gör det, jag åker väl nånstans i närheten då.

Ingen kan ju nåt ändå.