Midsommar
Jahapp. Snabbt som ögat gick den här helgen också. Tur som det är, har jag kunnat vara med på nästan allt tack vare en underbar läkare i Sollefteå, som gav med sig och skrev ut lite starkare doningar till min onda skalle.
Vi har njutit en underbar midsommarbuffé ute i kustbandet, med goa vänner, druckit gott (om även alkoholfritt), surrat och jag har även fått besöka Ulvön på ett riktigt sätt. Förra gången var det mest katastrof, sjönöd och rädsla. Denna gången inte nåt sånt alls. Mysigt ställe, en pizza och en cola. Najs.
Det enda problemet var att jag totalt glömde bort att jag är 15 kg tyngre, att tyngdpunkten är helt fel och att man kanske inte rör sig så vant på en båt som man är van. Vad blev resultatet - jag tog mig i båten, men inte upp. Med armarna rakt upp i "hålet" där man skulle hoppa upp, fick min gamla chef, f.d brandchef numera kommunchef och en annan stackare dra i var sin arm, för att få upp Dunderklumpen. Två gånger. Nästa gång skulle jag så klart fixa att gå iland själv. "Kicki kan" - är ju mitt eget mantra. Det jag inte såg var att tampen till land inte var sträckt. Jag glider med benen in mot bryggan, tar emot mig mot båten och va fan händer ?? Jooo, båten börjar åka utåt, jag har benen på bryggan med ryggen mot båten. Bara ogjort att jag inte fick en simtur runt alla båtarna vid kajen på Ulvön också.
Man är ju talanglös. Kicki kan, jo jäklar... Inte längre.
Så här ser DUNDERKLUMPEN UT ..puh ! 7 veckor kvar.
Man måste dessutom rasta "naninen" - hela familjen Eriksson på plats, Pia rastar Maja.
