En ny dag i paradiset.
Idag exakt två och en halv månad kvar tills jag ska klämma ut ongen. Jag börjar seriöst gruva mig. Har konstiga tankar, jag borde oroa mig för smärta, tappa blod, krysta i hundra år eller så - men det jag planerar är - "jag måste ha ett hårband med mig", "jag ska äta spagetti innan jag åker" - allt för att undvika det som blev ett helvete sist, nämligen LUGG I FEJJAN SOM KLETAR FAST, och så klart, ingen energi.
Ett av mina starkaste minnen från sist är nämligen att jag hade hår i ansiktet, fastsvettat, precis HELA tiden, och ingen jävel förstod att man kunde torka bort det, allra minst den som skulle vara mitt stöd. Som jag mest hade med för att straffa honom med mitt sällskap i sitt värsta tillstånd, för jag tror inte han ville direkt, men ändå. Inte kunde han torka bort luggjäveln heller. Så den här gången ska jag ha ett hårband. Ingen jävla lugg den här gången, inte.
Den här gången bestämmer jag själv.
Min kompis hade inte heller tagit med sitt hårband, men hon löste det hela med att doppa fingrarna i apelsinjuicen hon fått och drog dem genom luggen så att den stod helt bakåt som ett klet. Lite "Den där Mary" stuk! Jätte-roligt!
Ifall du skulle glömma hårbandet åndå, så är det ett tips!
Hahaaa...
Haha....det kommer nog att gå snabbare denna gång. Du kanske inte hinner med något hårband. Annars var ju juicen ett bra tips.
