Att blogga...
.
Jag hade taggat ner kraven ordentligt här ett tag - jag vet av erfarenhet att jag mår som bäst med ledordet "äh", som en god vän lärde mig för många år sedan. Att leva livet, inte hänga upp sig på småsaker och inte bry sig om skitsaker. I den värsta av fylleångestar, eller tentaplugg sa hon alltid - "äh". Det spelade ingen roll vad man hade ställt till med - "äh"... I love it. Ändå börjar jag falla tillbaka till de orimliga kraven av någon anledning. Det är som en obekväm sko som är helt osannolikt snygg, som man ändå bara känner att man måste ta på sig. Den måste på, hur den än klämmer, skaver och gör ont.
Jag förstår inte vad det är som gör att det känns så naturligt att jag ska prestera mer än alla andra. Jobba mer än alla andra. Fixa, trixa, veta saker, hjälpa andra att skriva, räkna - kunna sånt jag aldrig stött på. Köpa böcker privat om AP-fonder, för att kunna prata pension på jobbet. Inte vara mammaledig utan ta 15 poäng arbetsrätt på distans bara för att. Ut och gå för att man SKA göra det fastän jag vill äta negerbollar i soffan. Städa för att det ska vara fint om nån kommer och för att jag intalar mig själv att jag mår bättre när det är städat. Vill heller inte att Pelle ska ha mer besvär av astman än han redan har. Fixa bort katten. Bädda för att någon kanske vill titta på min konst som jag har i sovrummet - förresten där har vi också ett projekt, tavlorna. Sedan har vi eget företag - där fixar jag och trixar också. Ordnar så att det kommer någon dit i vår lokal som kan städa mot hyra, ordna så att kassan kommer in, bokföringen görs och momsen betalas. Bevaka så att vi inte blir konkursmässiga nu när det kommit en konkurrent till stan. Amma. Fastän jag inte kan. Amma, amma... Göra naglar - bättre än de andra som gör dem. Fortare, bättre dekorationer. Mer kunder, med ett leende på läpparna. Fixa, greja, prestera...allt med kraven i det tysta. Dem hörs bara i mitt huvud, ingen annan vet om dem. Jag ordnar så att andra kan slappna av. Får ofta frågan - hur orkar du ? Ja, hur orkar jag. Det gör jag väl inte ? Organisera så att andra mår bra. Fixa, greja, prestera. The list goes on and on. Snälla ekorrhjul, sluta snurra.
Vem är jag om jag inte presterar ? Ingen aning. Men som tur är har jag en underbar man som delar ansvar med mig, som hjälper mig, som stöttar mig i det han kan. Han hyvlar av mig när jag skenar fullständigt. Jag hör hans röst genom sorlet av andras som jag inte lyssnar på. Han är världsbäst, min andra halva, min bästa vän. Därför ska jag ta reda på vad som händer om jag INTE presterar, direkt nu. Jag går och lägger mig en stund, tar en kaka och känner lugnet. Vad tror ni om det ?
D gör du helt rätt i Kicki!! Vilaa!! Låter som du behöver det..Gå till nån på massage,finns flera duktiga i Kramfors.. där kan du slappna av en timme,, o haru tur så sitter avslappningen kvar sedan..:) eller prova Vibrosaun hos Mona..skönt o avslappnande, kan rekommenderas =) Kram
Jag blir stressad av att bara läsa! Koppla av för guds skull!!! Tänk på att du har personer runt om dig som är beroende av att du mår bra och tar hand om dig! Din lilla Putte och Zeb och Pelle behöver och vill ha en glad, lycklig och tillfreds mamma/sambo...
Skit i allt som inte är nödvändigt. Njut av tiden och det någorlunda lugnet som är i början när bebbi är liten....
Gulliga Kicki....ta det lugnt för "@#I!&%"!! Annars kommer jag upp och drar dig i håret! Puss på dig!
/L
Men de är ju det typiska "superkvinna-syndromet", I know, för jag lider av samma sak. Städa, träna, jobba 2 år i sträck (varför nånsin vara ledig när man kan jobba!?), vara bra vän som alltid ställer upp, m.m. m.m m.m. tar aldrig slut.. för alla andra orkar ju eller hur?? eller inte!! man ser bara sina egna bister och andras "prestationer", aldrig deras brister och fel... vet inte hur man ska komma ifrån allt, jag har inte lyckats än....
Jag känner igen delar av det du skriver. Men ingen arbetsgivare kommer någonsin att tacka dig för att du försakar din familj framför dem. Tänk själviskt i det fallet, det är du och de dina som är det viktigaste. Låt alla andra tycka men lämna det bakom dig. Sitter det i huruvida ert hus är välstädat eller ej då kan det lika gärna vara. Det finns faktiskt flera som älskar Kicki för den person hon är vare sig hon städar, ammar, gör fel på jobbet eller inte. Du är perfekt som du är!!!
Kramisar från Lycksan
Men din tjuriga lilla vän.
Nu måste du tagga ner ALLA vill dig väl så om inte allt är på topp så finns vi här ändå.
Jag kommer någon kväll å då blir det kasning och negerbollsätande o soffan, okej!
Love u puman :-)
Känner ju till detta så väl tyvärr. Tankar som jag själv bråttas med. Man vet att det inte är sunt, men det är så svårt att stå emot.
Testa att göra tvärtemot. Det som känns fel gör du, och det som känns rätt gör du inte. Låter helt ologiskt, men det kanske funkar. Jag ska testa i alla fall. Sedan finns det ju gränser förstås. :)Men om det känns fel att lägga dig i soffan för att du borde städa. Lägg dig i soffan. Kram
fin blogg! :D har du haft den länge?
