Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Jag tycker ofta jag möter människor som liknar ett djur. Kan vara vilket djur som helst, och jag har svårt att se något annat än kvack, muh, eller nöff komma ut ur deras munnar. Ofta ser magra gamla tanter ut som fåglar av olika sorter, skator eller domherrar (söta tanter) men också nån typ av strandvadare - med smala ben och lång näsa.  Om folk beter sig stressigt känns det som om dem är illrar, eller nåy typ av mårddjur - snabbt som ögat vesslar dem fram och stressar omkring, nästan springer när dem går och tittar lite lätt förskräckt på en.

Dumhet blir lätt förknippat med lite andra djur. Den dumma som ser lite tom i bollen ut, känner jag alltid att jag vill sätta horn på. Som på en ren. Renar verkar vara ett obotligt dumt djur - men vad vet jag, kanske är dem supersmarta. Dumhet, såsom skrikighet och flaxande, är ju helt klart en kråka. Dem verkar inte heller direkt smarta, sitter i grupp och kraxar högt som fan, utan att dem egentligen vill nåt. Kommer nån annan i närheten, kraxar dem bara högre. Dessutom cirklar dem runt på soptippen. Helt klart en massa kråkor i Kramfors - en hel koloni som bosatt sig här. Kanske är det det gynnsamma klimatet för kråkor, samt att dem saknar rovdjur som tar dem, som gör att dem kan föröka sig ? Man kan inte själv, som ensam predator, ta alla kråkor. Man hinner inte.

Sedan har jag också efter några dagars fundering kommit på att en del människor - dem som inte är djur - är rymdvarelser. En del har nästan antenner i pannan. Man kan verkligen undra från vilken planet som en del kommer ifrån. Det känns som om många som jobbar inom skolan, är från en annan planet. Dem pratar liksom på ett sätt som jag har svårt att förstå, uppfatta vitsen med. Ungefär som när romarna skulle försöka förstå germanerna, "Burr burr burr", varav namnet barbar. Många är barbarer för mig, från en annan planet. Jag fattar ingenting av det dem kommer fram till. 

Samma gäller personer som jobbar enbart med löneadministration. Dem pratar också ett annat språk än alla andra och har en speciell stil - ofta handlar det om en ras från en planet där alla varelser ser ut att vara mellan 50 och 60 år, har permanentat hår, innetofflor och en lätt skrikig röst. Som pratar i koder, som om nån annan skulle förstå vad koden betydde. Lönevarelserna förstår dock varandra utan problem, och gör ofta en stor grej av att dem också förstår varandra. Och att ingen annan förstår dem. Det är något bra, tydligen.

Han som läser nyheterna på TV4 LokalTv från Sundsvall är helt klart en filur från Star Trek - nån kusin till Dr Spock. Lätt.

Själv känner jag mig som en lätt förvuxen bondkatt - lite råttfärgat hår, halvklumpig kropp som förvånar med att vara rätt så smidig mellan varven - men listig och planerande, gör mest som jag vill, gillar att sova och kura ihop mig vid en filt. När jag attackerar biter jag jävligt hårt och jag leker ofta med bytet innan jag sänker det. Smask. 

Mjau.