Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Snart har det gått en vecka igen. Putte "fyller" 2 veckor idag, och har gått upp ett halvt kilo sedan vi lämnade bb  - det får man väl säga är okej. Han mår bra  - lite magknip mellan varven, men inget jämfört med storebrors konstanta skrikande. Kan man säga att det är en fördel att ha haft en "riktigt krånglig" unge som första barn ? Jag vet inte, men på nåt sätt känns ju allt som en barnlek nu. Inte så att jag älskar dem våta brösten eller konstant uppvaknande, men det är ju ändå så enkelt. Jag vet inte ens om han KAN gapskrika, för det har han inte testat än. På två veckor. Han bara knöser och knorrar lite. Till och med när han har ont i magen. Märkligt. Han kanske är stum ??

Själv är jag så grymt glad att magen börjar försvinna - det är skönt att sova utan bebbe i magen, jag älskar att ligga på mage. Man kan verkligen säga att den här graviditeten, förlossningen och hittills - babytid, har varit HELT annorlunda från sist. Som dag och natt - bokstavligt talat. Vilken jävvla vinstlott jag drog :-)