Jag är en curlingmamma
Jag är rätt så lat. Det är enklast att bara go with the flow många gånger. Som det här med läggdagsrutiner, middagsrutiner och sånt. Vi är jättebra på att bara ta saker som det kommer liksom, go with the flow.
Så länge man är ett ensamt barn och en mamma som är före och efter fungerar detta. Till en viss gräns. Man kan få äta till TV:n ibland. Men inte alltid. Det ska vara ett undantag. Man ska inte få särskild mat, för att man inte orkar smaka. Det fungerar inte. Den enda regel som jag varit absolut stenhård på är att man inte är uppkäftig eller bara gör som man vill. Otrevliga barn är inte min grej - jag blir rosenrasande. Alla barn blir livrädda för mig när dem testar. Numera behövs bara en enda blick från mig så går alla barn som känner mig och gör det dem ska. Kanske inteb ra, men det fungerar.
Barn som mamma och pappa gör allt för blir osäkra, rädda och gnälliga. Jag upptäckte det som en jävvla uppenbarelse förra veckan. Det är JAG SJÄLV som gjort honom osäker och rädd, för att jag alltid hjälper honom med allt. Mamma, mamma, mamma. Fan också. Just nu känner jag mig som en idiot. Hur kunde jag inte se var det här barkade iväg ?
Jag tog tag i det. Vi införde strika regler om vissa saker på en endaste gång. Enkla saker, men ändå, jag fattar inte hur vi någonsin kunnat vara utan dem. På sikt ska det här ordna sig - det är en transportperiod hoppas jag, men måttet är rågat nu. Ordning skall gälla. Svart på vitt fick jag det av fröken idag:
- "Du är en curlingmamma, Kicki. Du måste sluta med det. Zeb är alldeles för bortskämd och van att få som han vill och kan inte lyssna på andra"
Helvete. Jag. Är. En. Curlingmamma. Things gotta change. Big Time.
Ja du, det är svårt att komma till insikt med att det man trodde var så rätt och bra, inte alls var så bra utan helt fel.
För vem vill ha ett osäkert och bortskämt barn mm? Det vill väl ingen mamma ha och du har väl hjälpt honom med precis allt för att du älskar honom så mkt.
Jag började fundera lite över detta och det är nog rätt vanligt i dag och jag kom faktiskt på att jag känner en mamma som vars barn far illa eftersom denne någon har fått precis allt den vill av sina föräldrar om de är så att åka till månen, men det har gör det för de tror att det är det bästa och av kärlek så klart.
Barnet blir mycket bortskämt, har stora samarbetssvårigheter eftersom denne lär sig inte att ta hänsyn till andra eftersom den är van att få som den vill.
Men, jag tror att du fixar till detta galant och inget är försent han är ju liten ännu och du kan lära honom att det finns regler och att inte hjälpa honom för mycket och se till att han får lite ansvar för saker och ting hemma.
Jag är ingen mästare på barnuppfostran men har ju övat mig på 4 barn och ser klart fördelarna med att ha regler och rutiner mm. De minsta barnen har så klart fått den bästa uppfostran av dem alla. Första barnet är ju som en provdocka. Hahahaha.. Missförstå mig rätt. =)
Jag tycker att det var rätt bra att hon sa till dig för det är alldelses för få som vågar säga till om sådana här saker. Jag funderade först över, hur kunde hon säga så? Men, det var nog det rakaste jag hört talas om att någon sagt till en mamma!!!
Gud vad jag babblar här nu känner jag... Nu ska jag ta och göra lite nytta...
See yaa
