Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Man ställer sig frågan om och om igen. Varför väljer man frivilligt att bosätta sig i norra Sverige på en liten ort ?Idag är en sån dag då man verkligen funderar på saken.

Jag vaknar som vanligt med en fet migrän, Pelle tar över och jag sover en timme till. Ute är det snö, snö, snö - efter att det nu har varit kallt, kallt, kallt, och sedan nån vanlig dag. Jag blir lite halvskakis av mina tabletter, så jag väljer att kalla detta för en inne-dag. Men vilken dag är inte en innedag ? Det snöar på vintern eller så är det kallt som satan. Man kan inte cykla, eller gå långa sträckor, för det innebär att man t.ex måste åka mycket tidigare, skotta sig förbi garaget, blir svettig för att sedan bli blöt och kall. Luktar svett, är förbannad och tappar sugen totalt. Jag tar bilen. Jag kan inte leva utan min bil, så är det bara. Den är kall, trög och igenisad för att jag glömt att köra in den i garaget. Barnen måste klä på sig så de ser ut som Michelin-gubbar. Inget barn har lust med det. Särskilt inte på morgnarna.

Jag är inte intresserad av vare sig jakt eller fiske. Inte av att skogsvandra eller att plocka bär, eller svamp. Jag tycker inte om att vara träskmyrindian och jogga runt i elljusspår över myrar, eller behöva klä in sig i myggnät för att sitta ute och fika. Eller för den delen alltid ha med sig ett paraply och en jacka för att man mitt i badet, få en regnskur och åka hem med blöta Marie-kex. Jag är inte intresserad av att åka skridskor, har inte nån lust att åka i en slalombacke som tar en minut att åka ner i, och femton att komma upp i. Jag är inte intresserad av skoteråkning, jag åker skoter för att slippa gå, eller åka skidor. Ungefär som bilen, punkt A till punkt B.

Därför undrar jag  - varför bor jag här ? Det är som att stoppa ner en katt i badkaret, dem gillar det inte. Men ibland när de är kalla och frusna, så tar dem det lugnt. Nu menar jag inte egentligen Kramfors i sig, jag tycker exakt samma om Storuman, Lycksele eller Umeå. Umeå med storhetsvansinnet är också en liten stad i mått menat. Samma intressen måste gälla i längden här uppe. Försök inte säga emot - ni coola Ume-bor -  jag har ju bott där i 12 år jag med.

Många stannar av ren vana, andra på grund av vännerna eller familjen. Eller att man har ett tryggt jobb. En trygg och förutsägbar framtid. En bubbla att leva säkert i. Jag trivs faktiskt, men herregud, var det verkligen det här som var poängen ?

Jag vill kasta mig ut i rymden, simma till Karibien, skaffa nya vänner hos kannibalerna och åka vattenskoter till Mars. Jag vill jobba med svältande barn, barn som far illa, eller med tavlor, text och bild. Helst i Polynesien eller i en husbil i Australien. 

Jag jobbar med administrativa frågor som nån sorts mellanchef inom brandkårsvärlden. Kommunalt, 8-5. Jag bor i en mellanstor bruksort i norra Sverige, har hus, bil och barn i skolan. Jag har en man som jobbar med datorfrågor i staten. Jag har ett litet eget företag där jag halvhjärtat gör plastnaglar på mellangamla kvinnor med samma typ av liv. Vi sover i en säng från IKEA, med sängkläder från Hemtex. Jag beställer kläder från Ellos på internet. Jag dricker vin på fredag och ser på Let´s Dance på 50 tums platt-tv medan tacosen  smälter i magen.....

Mitt i denna vardag för mellanSvensson-Kicki känner jag hur det pirrar i magen när jag ser mina barn och min blivande man. Jag är fortfarande väldigt förälskad och stolt över att min blivande man valt just mig. Just mig av alla tjejer som finns. Jag är glad att jag gick på niten och fick mitt första barn. Det fick mig att ändra mitt liv. Jag är glad att jag åt hormoner, gick upp 10 kg och nötte på när Pelle hade diskbråck. Livets sämsta ligg gav den allra sötaste och gladaste bebis man kan tänka sig. Min och Pelles. Jag trivs med säkerheten kring ett säkert jobb, även om jag lockas att byta mellan varven. Allra gladast är jag över att jag kom till den här lilla hålan, till mitt hus och till mitt livs kärlek. Kärlek vid första ögonblicket har aldrig hänt mig, men den här gången kom det. Som en blixt från klar himmel.

I trygghetsnarkomandernas land bort jag.

And what the fuck, I think I like it ?