Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

När man växer upp i tassamarken så lär man sig köra bil. Det är inget man liksom överväger att inte göra, ta körkort altså, det ingår liksom i livets gång. Som att lära sig gå. Man lär sig köra bil.

Växer man upp i tassamarkerna ser man knappast några lokalbussar eller busshållplatser att hänga på. Jag minns hur mina kompisar Teres och Susanne berättade hur dem satt på bussen och festade på väg in mot stan. Hmmm...då skulle jag nog ha fått sitta på nån buss mot Sorsele eller nåt. Och sedan åka hem igen. Eller va ?

Därför lär man sig att köra bil. Endera åker man bil, raggarbil eller så kör man bil = fyllechaffis. Senare i livet blir det transportmedel för stadens shopping, baksmällans pizza och sedan för transport från A till B. Jag har kört otroligt mycket bil, har haft egen bil innan jag ens hade ett körkort. Jag har kört till och ifrån Lycksele en miljard gånger, Umeå-Storuman-Tärna, kanske lika många gånger i olika kombinationer. Och där ingår ju Lycksele, men what the fuck -  ni fattar poängen. Jag vet hur det funkar att köra bil, även om jag kan te mig totalt ointresserad av däckbyte och oljenivå. Jag är dessutom inte dum - är man intresserad av däckbyte måste man ju göra det också. Jag stannar vid att kunna köra. Bra.

När det snöar tappar plötsligt folk huvudet nånstans i rännstenen. Körkortskunskaperna som man nån gång tog, ligger långt bak i bagageluckan, för att man kanske mest ber karln köra, inte vågar själv eller för att man kör en gång i kvartalet. Jag mötte tant "jag-kör-en-gång-i-kvartalet." igår. Hon låg mitt i vägen, med snövallar som var en tvåmeter höga. Jag saktade ner och vek ut så mycket jag kunde och - PANG ! Där rök min sidospegel.

Jag stannar och kliver ur. Inte hon, hon kör vidare. Jag lägger mig på hornet och tuuuuuuuuuuutar, varvid nån framför henne stannar henne och pekar på mig. Då fattar hon. Hon har kört på mig. Eller som hon tyckte, jag har kört på henne. Hon stannar typ tvåhundrameter bort, backar en bit och sedan GÅR MÄNNISKAN TILL MIG ?

- "Jaha, och vems fel var det här då ? Det är väl bara för dig att ta det ?"

Först tänkte jag nita kärringen. Sedan tänkte jag - hon skämtar. Men fru "fisktrut-i-ful-kappa" fortsätter gaffla.

-"Du kom väldigt fort fram"

Jag tänkte och sa - ja, jag körde inte en kilometer mer än fyrtio. Och på rätt sida vägen, och skrattade till. För att lätta på stämningen tänkte jag. HÅ ! Inte blev hon gladare direkt,. Då frågade jag hur det gick för henne, hade hon gjort illa sig eller så eftersom hon blev sån jävvla viktigpetter när hon själv gjort fel ? Då upprepar kärringen att jag kört för fort IGEN !!

Jag trodde att jag skulle smocka till henne. I ren hockeystil slet jag av mig handskarna och mössan. Har ingen aning om varför, men det kom av ren reflex. Jag frågan fru "köra-på-fel-sida-vägen" vad i helvete hon menade med det hon sa, och talade om för henne att hon kunde betala sin jävla backspegel själv. Då vänder kärringen och går. Iväg ??!! Jag ropade på henne och bad henne dra så långt pepparn växer. Eller okej, jag bad henne fara åt helvete innan jag nitar nån..... Då börjar hon springa.

Jag har skrämt livet ur en kärring i Björsta, i en silverfärgad bil utan backspegel. Hon ser ut en en fisk i truten och är smal och gänglig. Ser ni nån som virraromkring, så rikta henne mot polisen. Eller hem till mig. Jag har en backspegel som hon måste laga.

Här kan du köpa den. Kärringjävel.