Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Det är härligt med sommar. Verkligen. Men samtidigt kan jag känna att jag saknar vardagen. Där ingenting förväntas, ingen kräver att man ska vara ute, hitta på saker, träffa en massa folk. Där man bara får vara.

Är det nåt fel på att bara vara, på semestern ? Att bara släpa på hemma, inte göra nåt, inte planera vareviga sekund tilllsammans med hundra andra ? Att inte åka husvagn till grannländer, eller till nåt Astrid Lindgren-land. Att inte åka med båt och steka med rosé i handen och äta bakismat på nån ö i havet ? Att inte åka till nån trendig storstad och köpa dyra märkeskläder..? Att inte åka på tönt-campingstugaturné och dela toa med halva Nordens turistmagar ? Att inte spara hela jävla året för att sedan kasta bort pengarna på ett hotellrum där man spenderar ca 3 timmar, och har ett timpris på 700 kr per sovd timme ? Att dricka upp glas på glas, få skavsår på skavsår av att titta på tomtar och troll när det regnar ?

Jag tror det. Det är fel på mig med all sannolikhet, för jag vill inte träffa folk, hela tiden. Jag vill inte planera, åka runt, se på saker och festa. Jag vill vara hemma. Helst med en handfull människor om ens det. Jag vill vara ifred, sova en god natt och ta det lugnt. Se till att det är nån form av ordning i kaoset. Jag har tröttnat på att stressa runt och ha så jävla "skoj". Ingenting blir i ordning, hemmet glöms bort, och när man har bebbar - och ska umgås hos andra, eller åka omkring och stressa så blir man helt slut av att jaga, tabort, akta kaffekoppen, barnvagn eller inte, ska man vara tyst när dem ska sova eller inte, när ska han äta, ska han sova .........

Det där är enklast att hantera hemma. Så jag vill vara hemma. Men det vill ingen annan, och jag drar då den slutsatsen att det är mig det är fel på.

Precis som vanligt alltså.