Fenomen Kramfors

Fenomenet Kramfors framstår som mycket tydligare för mig just nu än någonsin. Jag har haft nästan som hobby hela mitt liv att söka nya jobb, nya utmaningar. Jag kommer bra överens med dem flesta och det är aldrig därför jag slutar, tvärtom, jag har många av mina gamla chefer som vänner fortfarande. Jag är bara less. För tillfället less på det jag gör just då. Så då byter man jobb. Jag tycker att det är ungeför som att byta trosor. Man kan byta när man är trött på den modellen och prova en ny som inte skär in i ärslet.

Av denna anledning har jag haft många jobb. Mitt CV ser ut som ett stickningsmönster som en hund bitit sönder - lite hit och dit, korta, långa. Nästan aldrig samma arbetsuppgifter, jag har varit och nosat på det mesta och jag kan lite om mycket. Jag skulle hellre vilja kunna mycket om lite, och bli specialist, men det blir aldrig så. Jag får aldrig jobba som renodlad ekonom, fastän jag nog skulle vilja det. Jag har alltid nåt annat ansvar också, telefoner, datorer, och för det mesta en eller annan informationsinsats eller personalbit. När personer är inblandade lägger jag alltid krutet på det, och resultatet är att allt blir lite så där halvgjort. Nåja, mitt halvgjorda brukar vara bättre än mångas allra bästa - no offense - men ändå.

I Umeå var detta inget problem. Jag sökte jobb och fick dem. Nemas problemas. Ingen ifrågasatte detta ens.

I Kramfors är detta som att knulla med grannen. MAN FÅR INTE GÖRA SÅ HÄR !! Att byta jobb är som att svika mänskligheten och man förlåts aldrig. Hör en chef talas om att man jobbar på ett nytt jobb, funderar på att byta arbetsuppgifter eller helt enkelt utökar sitt eget företag är det nästan som att få gå till en domare i tingsrätten. MAN FÅR INTE GÖRA SÅ ! Har man bytt jobb för många gånger och bor i Ådalen, så är man ett freak. Hela jag är en freakshow, med företag OCH byta jobb för ofta. Resultat= jag får inga jobb häromkring. Inte för att jag behöver nåt just nu, eftersom en vänlig kommunchef en gång såg nån sorts kapacitet hos mig en gång, men ändå. Jag ses inte som attraktiv på arbetsmarknaden.

Detta förbryllar mig. Väldigt mycket. Eftersom jag är bra på att jobba, rätt skärpt och har en förmåga att ha ett grymt vidvinkelseende och hantera saker konsekvent och tydligt, samt faktiskt har 13 års erfarenhet av olika jobb som handlar på ett eller annat sätt om ekonomi.

Men jag har bytt jobb mer än 3 gånger. Dem hatar mig.

Vad tycker du ?



Kommentarer
Postat av: Sus

Hello



Jag känner igen mig i detta... Vi har ju flyttat runt och haft oss jag och Peter genom åren och även då så klart haft en massa olika arbetsplatser. P har alltid fått frågan när vi varit i Kramfors om han är orolig ini själen då han hela tiden har nya jobb, men jag tror att han bara får lite trist när utmaningarna inte är tillräckligt svåra. Sedan har han mesta dels aldrig sökt jobben utan blivit erbjuden dem och de har inte varit svåra att motstå.



Så bry dig inte om vad folk säger utan det är något som du kommer ha nytta av för all framtid och tänk när du sitter på "hemmet" och kan berätta att du verkligen genomförde dina drömmar... ;)



Kramar Sus

2010-06-22 @ 14:55:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0