Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Om man inte känner mig, eller inte har känt mig så länge kan man titta i min bokhylla. Sedan jag var liten har jag samlat på böcker, som jag läst. Man kan följa min utveckling och utsvävningar åt olika håll genom att se vilka böcker som finns i bokhyllan.

Under första delen av gymnasiet hade jag lust att vara kulturell och har en massa diktböcker, klassisk litteratur o.s.v. Jag gick klassisk humanistisk linje på gymnasiet - troligen påverkade det en del. Jag hade dessutom en pojkvän vars föräldrar var.. hrm... kulturella. Och väldigt annorlunda från min egen familj. Det påverkade, helt klart. Jag bröt med det kulturella ganska snabbt - det var plågsamt trögt, man kunde inte lyssna på kommersiella saker och skulle hela tiden vara politiskt insatt och seriös. Jag är inte seriös. Jag vill ha skoj, dansa till techno och supa mig full. Så jag bröt, både med pojkvännen och kulturen.

Sedan kan man lätt se att jag började läsa på universitetet. Bokhyllan är bokstavligt proppfull med böcker från den tiden. Tjocka böcker om nationalekonomi, juridik, management och ja gud vet vad. Från själva livet, sägs det inte mycket. Om man inte tittar rakt ner - på fotoalbumen. Där porträtteras livet - fyllekort, festarkort, utlandet. Fyllekort, festarkort, utlandet. Fyllekort, festarkort, utlandet. Det var mycket upp och ner här i känslosvallet. Jag hade min första sambo. Jag var så kär, så kär - fattar inte varför, för jag tror han skämdes för mig, men han var min franskafrökens son, och mitt ex kompis. Inte helt smart. Det visade sig också att han hade haft nån hemlig fling med en tjej från Stensele som jag kände väl. Det var nån hemlis i början av vårt förhållande. En av hans många hemlisar. En riktig hemligpetter. Det förstorades oerhört just för att det var en hemlis och för att jag kände henne.  Det var ingen viktig fling, och det spelade mig ingen roll för hon var riktigt snygg och trevlig. Det var hemligheterna !! Böckerna speglar tiden - en massa böcker om drinkar, mat, vin, middagsbjudningar, och en massa böcker om sex. Men jag började också ha hemlisar. Han var otrogen och jag hämnades. Först var jag beroende av honom och sedan han av mig. Ungefär så höll vi på.  Ja, ungefär så var det, helt tragiskt. Vi har inte setts sedan dess. Vi bodde dessutom på krogen. Det kan ha påverkat, denna ständiga alkoholrusning i alla bråk. Men bodde man man inte på krogen så säg. I Sverige och utomlands. Jag minns själv min kommentar till en kille i USA - "Det enda ställe man känner sig helt bekväm på är vid en bardisk". Kanske inte årets smartaste kommentar, men det var så det var då. Och bokhyllan visar sina tydliga spår av tiden: "Hur ser man att din kille är otrogen", "Avslöja de djupaste hemligheterna", mellan de franska böcker jag fick av hans mamma. Suck. Jag blir trött av att bara tänka på det. Jag var och kanske är kass på det här med förhållanden. Trial and error var mitt sätt. Förhoppningsvis har jag lärt mig nåt. Fråga Pelle.. ??

Sedan måste jag ha krisat ihop totalt. Kanske livet kom ikapp mig, för det är den ena självhjälpsboken efter den andra, bibeln och "Duktig flicka", "Mera självkänsla" och allt möjligt. T.om Scientologernas bibel och nån bok som hette Visionen, nån sorts livsfilosofi som min musik och ångestälskande KK under tiden prackade på mig.Pojkvänner var jag inte mycket för. KK var grejen.

Sedan kommer barnen. Babyåren 1-2 och Annas buff-bok och allt möjligt. Hur man uppfostrade barn, vad som händer med barn och hur dem uvecklas är tydligen på tapeten.

Sedan ebbar bokhyllan. Kanske beroende på att jag verkligen krisade. Låter kanske fånigt men jag krisade fullständigt vid mitt första barns födelse och året efter. Bedragen och ensam, jag kände mig verkligen eländig och orolig. Hade ingen lust. Med nåt. Så jag läste inte heller. Tur att jag loggade in på nätet och hittade en snygg kille. Jag föll i fullständig och fulländad förälskelse vid första ögonkastet  i sensommaren 2004, och där är jag än. Att en sådan snygg kille, med världens bästa personlighet också var kär i mig. Helt otroligt häftigt. Jag som var slapp i kroppen från barnafödande, kanske slapp i grenen också ... Olycklig och depressiv mellan varven, drog han mig upp ur svackan och fulländade mitt liv. Sedan läste jag igen...

Blandat med överstående böcker, så finns det pocketböcker, hundratals, från olika perioder av 90- och 2000-talet. Men här vid barnen ebbar det. Jag antar att det beror på tid- och sömnbrist. Här finns också böcker om konfliktlösning. Hrm... Man kan lätt se att Svensson livet tar över här - böcker från en bokklubb eller Stieg Larssons bäcker är dem enda som finns någorlunda nya. Eller Liza Marklund. Helt nya och inte ens bläddrade i. Ett tecken i tiden.

Ljudböcker har jag inget för. Jag vill höra knastret av en ny bok, känna lukten och kunna vika hundöron. Köpa bokmärken. Känna sig bekväm i min egen fantasi.

Mitt liv finns dokumenterat i bokhyllan. Trasiga, lagade, nya, fräscha och innehållsrika. Precis som jag.