Så vare gjort
Jag har laddat för det här sedan jag upptäckte att bröst förändras av graviditet, och att man får problem av det.
I början var kanske just förändringen det som jag tyckte var värst, att dem var fula liksom. Men sånt kommer man över rätt så snabbt. Spela roll, hur många visar man tuttarna för egentligen. Så det må väl va hänt. Problemet kom när man inser att man får problem av dem stora sakerna som hänger. Att kroppen inte är anpassad för stora bröst. Hur i helvete klarar dem sig dem här silikonbrudarna ? Silikon kanske inte väger lika mycket ? Äh, jag vet inte.
Jag bestämde mig alla fall för länge sedan att när läge gavs, skulle jag kapa av dem. Eller, ja, det gör dem ju inte, men ändå. Och nu är det gjort. Huvudvärk och nackvärk ska vara ett minne blott. Hoppas jag.
Just nu är jag i chock. Jag känner inte igen mig själv i spegeln - jag är van att se den stora bysten och en utbuktning som hamnar längre ner för varje dag som går. Nåt som hänger och slänger. Plötsligt finns inget längre. Inget stämmer. Det här är inte jag. Jag fattar ingenting -att man skulle reagera så här ?
Jag har identitetskris över att par försvunna hängtuttar. Vem fan är jag ?
Med eller utan hängpattar är du ALLTID min älskade vän Kicki.
Love u snyggo :-) Rock on!!!!!!!!!!!!!!!
Kram Fia :-)
Härligt med människor som följer sitt hjärta & vågar att skapa handling av sina tankar :)
