Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Igår var det en varm dag, en sådan dag när man liksom är kladdig över hela kroppen. Det var också ett konstigt ljus där mitt på dagen, ett sol-dis liksom, man vet inte riktigt om man ser dåligt eller om det är dimma. Ja, ni vet.

Jag tycker dessutom att det är coolt med solglasögon. Egentligen är jag inte så förtjust i det, för det är inte särskilt många som är bekväma, men det är liksom sommar. Att sitta med solbrillor och zippa på nåt gott. Eller, som jag gjorde igår, åkte bil....

Det var som vanligt lite rörigt när vi ska åka nånstans, Putte kränger och Zebban säger mamma femhundraelva gånger på samma gång. Jag är förkyld till råga på allt, och kan knappt prata och känner mig som om jag sitter i en syltburk. Helt tom i bollen, men också helt ensam hemma med sjuk bebis och obstinat 7-åring. Jag biter ihop och tar på mig solglasögonen och börjar köra.

Det känns lite konstigt, jag gnuggar lite i det ena ögat, för jag tycker att det blev liksom lite konstigt i ena ögat. Som om man hade fått nåt i ögat, eller att det var nåt kladd på glaset liksom. Aja, tänker jag, jag kör vidare. Brum brum.

Väl framme vid barnkalaset så går jag in i hallen, och han som bor där tittar lite konstigt på mig, varvid jag tror att jag är där på fel tid. Inte alls, säger han, och tittar ännu mer konstigt på mig. Jag känner inte denna personen, ska tilläggas. Jag drar upp glasögonen på huvudet och lämnar Zeb och går ut mot bilen igen. När solljuset slår emot mig, tar jag på mig glasögonen igen varvid jag ser mig själv i bilrutan...

Men va i helvete tror ni att jag ser ? Jag har åkt omkring med ett par solglasögon med bara ett glas. Det var inte nåt skit på glaset, eller nåt i ögat, jag hade ju för helvete inget glas i glasögonen. Alltså, ett mörkt glas och ett rent öga. Men vad är det med mig ? Hur kunde jag INTE fatta att jag INTE hade nåt glas ? Jag svimmar. Skrattar. Dör. Nästan kissar på mig.

Ibland är jag för mycket. Till och med för mig själv.