Jag funderar
Just nu känner jag mig frågande.... varför kommer man med taskiga kommentarer till folk helt utan anledning ? Alltså, varför får man sig en känga för att man är den man är ? Kan man verkligen intelåta folk både lyckas och misslyckas utan att själv ta nån form av roll i det ? Man har ju inte ens nåt med saken att göra, oftast...
Under min tid som levande varelse har jag stött på det här många gånger. Men det finns en personlighetstyp som jag inte stött på så väldigt många av, men ett fåtal. Oftast i min för tillfället närmaste omgivning. En "kompis". Dessa personer frossar i att man gör saker fel, gör bort sig eller misslyckas fatalt. Oavsett vad det handlar om. Lyckas man hör man inte ett ord. Inte ett. Dessa har också en tendens att - när man minst anar det - t.ex på en fest, komma med dem mest taskiga kommentarer bara för att få en att liksom tappa ansiktet. Man märker att det är en rutin, som man har gjort i många år. Problemet verkar vara när dem träffar på mig, det är som om dem samlar ihop sig för att göra årets stöt. Ett rån av min energi. Jag är alltid ovetande och blir som en fågelholk.
Men jag har lärt mig att stöta tillbaka, käfta emot eller komma med ännu värre saker, spä på historien för att se det komiska i det. För att rädda skivan, liksom. Och snarare förnedrar personen i fråga. Har man gjort detta en gång, så kan man väl säga att man satt foten i pottan. För att man försvarar sig själv, är man om möjilgt ännu värre än man var innan.
Vad är det egentligen med mig som gör att jag så ofta är utsatt för sånt här ? Eller är alla det ? Jag vet att jag kan vara gapig, flamsig och tokig. Knäpp och konstig också - men jag menar, hur många knäppa och konstiga finns det inte ? MASSOR !! Och får dem verkligen bli attackerad varje gång man har nåt samkväm...??
Jag får ofta ha klorna framme redan när jag vet att dessa personer ska komma på nåt där man har nåt gemensamt. Jag umgås inte regelrätt med sådana, men ni vet hur det är, alltid ses man nånstans på nåt sätt. Jag vet att dessa apor med taskigt självförtroende och med nån förmodad hotbild kommer att attackera. Alltid mig. Aldrig nån annan.
Dessa personer mättar sina stora hål i själen, med att sno energi från andra. Förnedra verkar ge massor med själamat. Men varför mig ? Eller går dem på alla ? Tycker ofta jag är måltavla för sånt här, och faktiskt, jag gillar inte att vara på tå hela tiden.
Sluta ta min energi. Jag behöver den. Skaffa ett eget liv.
Under min tid som levande varelse har jag stött på det här många gånger. Men det finns en personlighetstyp som jag inte stött på så väldigt många av, men ett fåtal. Oftast i min för tillfället närmaste omgivning. En "kompis". Dessa personer frossar i att man gör saker fel, gör bort sig eller misslyckas fatalt. Oavsett vad det handlar om. Lyckas man hör man inte ett ord. Inte ett. Dessa har också en tendens att - när man minst anar det - t.ex på en fest, komma med dem mest taskiga kommentarer bara för att få en att liksom tappa ansiktet. Man märker att det är en rutin, som man har gjort i många år. Problemet verkar vara när dem träffar på mig, det är som om dem samlar ihop sig för att göra årets stöt. Ett rån av min energi. Jag är alltid ovetande och blir som en fågelholk.
Men jag har lärt mig att stöta tillbaka, käfta emot eller komma med ännu värre saker, spä på historien för att se det komiska i det. För att rädda skivan, liksom. Och snarare förnedrar personen i fråga. Har man gjort detta en gång, så kan man väl säga att man satt foten i pottan. För att man försvarar sig själv, är man om möjilgt ännu värre än man var innan.
Vad är det egentligen med mig som gör att jag så ofta är utsatt för sånt här ? Eller är alla det ? Jag vet att jag kan vara gapig, flamsig och tokig. Knäpp och konstig också - men jag menar, hur många knäppa och konstiga finns det inte ? MASSOR !! Och får dem verkligen bli attackerad varje gång man har nåt samkväm...??
Jag får ofta ha klorna framme redan när jag vet att dessa personer ska komma på nåt där man har nåt gemensamt. Jag umgås inte regelrätt med sådana, men ni vet hur det är, alltid ses man nånstans på nåt sätt. Jag vet att dessa apor med taskigt självförtroende och med nån förmodad hotbild kommer att attackera. Alltid mig. Aldrig nån annan.
Dessa personer mättar sina stora hål i själen, med att sno energi från andra. Förnedra verkar ge massor med själamat. Men varför mig ? Eller går dem på alla ? Tycker ofta jag är måltavla för sånt här, och faktiskt, jag gillar inte att vara på tå hela tiden.
Sluta ta min energi. Jag behöver den. Skaffa ett eget liv.
Kommentarer
Postat av: Fia
Älskade vän vad ska man säga.... Man ska inte ha sånt folk runt sig men iblan måste man, tyvärr så vet jag hur det är. Har ingen kompis (om man nu kan kalla dom kompis) men det finns ju andra varelser som suger energi å humör av en :-( Vi skiter idom ihop. Kram kram :-)
Trackback
