Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Jag är inte död. Bara jätteförkyld.  Orkar knappt böja mig ner, och tro mig, hade jag möjlghet hade jag lagt mig ner och somnat. På golvet så där bara. Om jag får ett toapapper kan jag ha det som täcke, jag är inte så kräsen - jag vill bara vara ifred. Sova. Lämna mig ifred, will you ?

Ifred från dreggel, snor och hostande barn. Från min egen hosta, humör och taskiga inställning. Från min egen huvudvärk, kropp som säger nej, och stökiga hem. Hur fan kan man alltid ha stökigt när man alltid VILL ha städat. Jag fattar det inte. Jag vill ha städat, men så fort jag vänder huvudet åt ett annat håll är det saker överallt, kläder, glas, dynga rent ut sagt. Jag hatar det. 

Förresten så gillar jag inte modet nu heller. Allt är liksom lite för slappt. T-shirts, leggings och slapp-slö stilen. Var är de obekväma halvhårda taskigt sittande byxorna med den taskigt sittande blusen som man skulle ha på sig när man var fin. Och de obekväma skorna ? Nu är allt bekvämt, mjukt och ser ut därefter. Som ett enda stort pyjamasparty världen runt. Stor t-shirt och säckiga jeans, tillsammans med nåt bälte och nåt högklackat.

Jag fattar ingenting. Som vanligt.