Det är en sån här dag som man bloggar

Jag har varit utan huvudvärk i nästan två veckor, tills nu för en vecka sedan. Pang, lät det, och allt var tillbaka. Jag får ingen hjälp i vården om jag inte slår mig fram med machete själv. Så jag tvingade i princip en medmänsklig sköterska att ta ett sköldkörtelprov. För om ni trodde att huvudvärken är värst, så nä.. det värsta med hela mitt tillstånd är en känsla av konstant trötthet. Att vilja sova dygnet runt, och aldrig behöver röra en kroppdel. Att bara somna in, att sova, sova, och sedan vakna lycklig och utan ett huvud tungt som bly. Det är min dröm just nu.

Jag börjar ha rent svårt att ta mig för saker. Och alla som känner mig, vet att, nja, att sätta igång projekt brukar inte vara min svaga sida. Tvärtom. Inte brukar jag heller vara känd som en svag, lipande, geupp-person. Ändå är jag snart där.

Ändå ordnar vi fest på jobbet, på mitt initiativ, jag fortsätter med företagandet men ändå är mitt stora fokus så klart mitt "vanliga" jobb och den anställda jag har nere på "stan". Jag vill verkligen inte att det ska gå åt helvete, mest för hennes skull, eller för vår skull tillsammans - hade vi fått mer hus sålda, hade detta kunna bli en power-duo utan dess like.

Så, om vi skulle lägga ner, så basunerar jag nu ut till hela världen att ni ska anställa min assistent. KAnske en av världens mest hårdarbetande, ansvarstagande, snabblärande männska. Som yrkesperson, toppen ! Som privatperson, toppen ! Men om jag inte lägger ner så håller ni tassarna borta.......!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

This is enough rambling for today, håll tummarna för mina provtagningar i morgon. för blir det inte bättre fort som faaan (typ innan helgen) så kan jag inte åka på nån fest i Umeå, och då DÖR jag.

Se upp Umeå, here I come. Kicki is back in town. Kanske får ni se en skandal eller två....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0