Nämen fy fan - ta och skjut mig !!

Jag har ett krypande behov av att skriva. Inte nån sån intellektuell smörja, eller romantiska drömmar om att jag är nån författare eller så. Jag har bara ett behov. Jag ligger på kvällarna och tänker, det där borde jag skriva nånstans. Eller berätta på nåt sätt. Men....baksidan av att berätta, är att alla vet. Och ibland vill jag inte att alla ska veta, kanske inte nån. Och varför ska man då skriva ner det ?

När jag var yngre skrev jag dagbok. Jag läste den för några år sedan och kastade den i soptunnan. Snacka om en deprimerad tonåring. Jag tyckte inte det var nån hit att flytta hemifrån, men inte i fan sa jag det till nån. Men dagboken hjälpte förmodligen då. Det var sjulhelvetiskt dramatisk, men det kanske var hormonerna.

Nu skriver jag ialla fall igen. Men jag har lärt mig, vad som inte ska stå här. Man lär sig nåt nytt varje dag.