Barn
Jag brukar akta mig för att kommentera andras barnuppfostran eller hur man behandlar sina egna barn. Kanske egentligen mest för min allmänna inställning om människans rätt till frihet (nu lät jag pissviktig igen..?), men mest för att vi har barn, men ingen direkt plan för hur det ska gå till att få honom till en ansvarig vuxen. Jag går på magkänsla med ett stänk av förnuft. Däremot är jag för rätt tydliga regler - jag luddar på ämnet ibland själv, jag är inte mer än människa. Men jag tycker att det är bra med stränga skolor, respekt för vuxna och är inte så mycket för så mycket "lull-lull" och fri uppfostran, beting i skolan fär sjuåringar får "välja själv" vad man vill studera.
Varför ? Jo, därför jag tror inte att sjuåringar eller att man ens på gymnasiet är särskilt kapabel till att välja för mycket själv. Jag gick i skolan när det fortfarande fanns fröknar som nästan slog en på fingrarna när man surrade för mycket. Man åkte ut i korridoren när man var oförskämd och ingen tolerans fanns för sudd-kastning eller skrik och skrän. I mitt fall ett mycket lysande koncept - jag skulle annars ha valt suddkastning, håltimme och allmänt slapp som mitt huvudämne.
Så i stort, bra med hårda "tag".... men nu läser jag tidningen. Men vad i helvete är det för fel på folk när man tejpar igen munnen på en sexåring ?????????????????????????????????????
Skärpning - var fan tog det sunda förnuftet vägen ?
Jag håller med..helt o fullt! Har hittat till din blogg nu. Läser o instämmer.. Vill bara säga, gillar dig Kicki, du ä en helskön tjej, fortsätt med det! Kram
