Allt.
Jag vill vara allt.
1 Jag vill vara mamma. Riktig mamma. Få trygga och fina barn som klarar sig själva och känner sig bra.
Jag har ungar som skriker som besatta när man lämnar dem någonstans. Riktiga mammagrisar. Dem klarar sig uppenbarligen inte själva, känner sig trygga och bra. Tvärtom. Dem verkar känna sig rädda, övergivna och små. Med Zeb är vi inne på 7:e året av tandagnissel om detta. Putte började för en vecka sedan. Likadant.
Slutsats: Nån mamma som ger trygga och säkra barn är jag inte. Jag gör dem tydligen både rädda och otrygga.
2. Jag vill vara alla yrken på samma gång. Vara ett proffs på det mesta. Bra på allt och inte bara bra utan BÄST. Jag vill vara bra på det kanon-jobb jag har - mitt "riktiga" jobb som min man kallar det. Jag vill vara påläst och studera. När jag ska välja studieämnen väljer jag 13 alternativ på studera.nu för jag kan inte välja. Jag ska läsa på, tänker jag. Jag vill vara egen företagare. Inte nån med nåt litet fjuttigt företag som man ägnar hela dagen åt, utan jag vill ha ett jättestort företag, med många delar, där jag själv är bäst på allt. Kan allt. Vet allt. Men det är inte jag som ska göra allt. Tvärtom. Jag styr. Ni jobbar. Jag vet.
Slutsats: Jag blir grymt koncentrerad och fokuserad på mitt jobb. Så att jag nästan blir okontaktbar. Eftersom jag också vill vara ovanstående så hoppar jag från ena benet till det andra och joddlar omkring med det mesta. Men fokus har jag, på rätt plats och på rätt tid. Det är inte så att barnen priorieras bort - nä, jag väljer. Jag köper t.ex städning, och tvätt-vikning, sängklädsbyte och fönsterputsning mellan varven, till alla kärringars stora förskräckelse. För att hinna med att leva. Jag har ingen hobby. Jag har mitt företag som hobby. Tragiskt eller inte, ja, jag vete faaaan...
3. Jag vill vara bäst i världen på att stötta andra. Jag mår dåligt med andra. Jag känner med andra. Nästan så att det blir jobbigt för mig själv. Om någon separerar kan jag prata i evighet med den personen om sorgeprocessen efteråt. Om någon är osäker på sitt förhållande ger jag goda råd, raka rör och mina egna tankar. Jag engagerar mig. Peppa, tjoa och tjimma. Jag önskar nämligen att någon hade gjort det för mig.
Slutsats: Jag mår dåligt med andra. Jag lider med andra och funderar hur dem har det på kvällarna när man sitter helt själv. När världen rasar och man får ta emot taket som rasar in själv. Jag måste verkligen sluta engagera mig i alla. Jag måste stänga av lite, känner jag.
4. Jag vill vara en bra partner. En bra fru. Men va fan är det då ? Ja inte är det någon som passar upp och lyder order, som en del läser in i det ordet. Nä, jag vill vara bra för min man, likväl som han vill vara bra för mig. Jag vill att det ska fortsätta vara vi, att vi fortsätter att vårda, vara överens och kramas om 20 år också. Att vi sover sked resten av livet. Ja, när barnen försvinner ur sängen då.... Jag vill synka, hjälpa till och finnas där när han har det tufft. Jag vill inte vara den jobbiga kärringen som alla andra män pratar om. Sina tråkiga osexiga fruar som aldrig vill göra nåt kul. Jag vill inte vara den som pratar om min man som den lata jäveln med ölmage som aldrig får fingrarma ur arslet. Jag vill att vi ska vara stolt över varandra. Prata om varandra i vördnad och med beundran.
Slutsats. Jag har aldrig lyckats med detta så utmaningen är tagen. Aldrig har jag lyckats. Oddsen är emot mig.
Jag vill vara allt. Och faktiskt, jag lyckas med stor del av ovanstående. Men.... kan man verkligen vara allt det här utan konsekvenser ?
Jag tänker ge mig fan på det. Jag ska visa er att det går. Att man faktiskt kan klara bra mycket om man bara vill och vågar.
Vänta bara, så får ni se
Så här knäppa var vi redan 2006....
1 Jag vill vara mamma. Riktig mamma. Få trygga och fina barn som klarar sig själva och känner sig bra.
Jag har ungar som skriker som besatta när man lämnar dem någonstans. Riktiga mammagrisar. Dem klarar sig uppenbarligen inte själva, känner sig trygga och bra. Tvärtom. Dem verkar känna sig rädda, övergivna och små. Med Zeb är vi inne på 7:e året av tandagnissel om detta. Putte började för en vecka sedan. Likadant.
Slutsats: Nån mamma som ger trygga och säkra barn är jag inte. Jag gör dem tydligen både rädda och otrygga.
2. Jag vill vara alla yrken på samma gång. Vara ett proffs på det mesta. Bra på allt och inte bara bra utan BÄST. Jag vill vara bra på det kanon-jobb jag har - mitt "riktiga" jobb som min man kallar det. Jag vill vara påläst och studera. När jag ska välja studieämnen väljer jag 13 alternativ på studera.nu för jag kan inte välja. Jag ska läsa på, tänker jag. Jag vill vara egen företagare. Inte nån med nåt litet fjuttigt företag som man ägnar hela dagen åt, utan jag vill ha ett jättestort företag, med många delar, där jag själv är bäst på allt. Kan allt. Vet allt. Men det är inte jag som ska göra allt. Tvärtom. Jag styr. Ni jobbar. Jag vet.
Slutsats: Jag blir grymt koncentrerad och fokuserad på mitt jobb. Så att jag nästan blir okontaktbar. Eftersom jag också vill vara ovanstående så hoppar jag från ena benet till det andra och joddlar omkring med det mesta. Men fokus har jag, på rätt plats och på rätt tid. Det är inte så att barnen priorieras bort - nä, jag väljer. Jag köper t.ex städning, och tvätt-vikning, sängklädsbyte och fönsterputsning mellan varven, till alla kärringars stora förskräckelse. För att hinna med att leva. Jag har ingen hobby. Jag har mitt företag som hobby. Tragiskt eller inte, ja, jag vete faaaan...
3. Jag vill vara bäst i världen på att stötta andra. Jag mår dåligt med andra. Jag känner med andra. Nästan så att det blir jobbigt för mig själv. Om någon separerar kan jag prata i evighet med den personen om sorgeprocessen efteråt. Om någon är osäker på sitt förhållande ger jag goda råd, raka rör och mina egna tankar. Jag engagerar mig. Peppa, tjoa och tjimma. Jag önskar nämligen att någon hade gjort det för mig.
Slutsats: Jag mår dåligt med andra. Jag lider med andra och funderar hur dem har det på kvällarna när man sitter helt själv. När världen rasar och man får ta emot taket som rasar in själv. Jag måste verkligen sluta engagera mig i alla. Jag måste stänga av lite, känner jag.
4. Jag vill vara en bra partner. En bra fru. Men va fan är det då ? Ja inte är det någon som passar upp och lyder order, som en del läser in i det ordet. Nä, jag vill vara bra för min man, likväl som han vill vara bra för mig. Jag vill att det ska fortsätta vara vi, att vi fortsätter att vårda, vara överens och kramas om 20 år också. Att vi sover sked resten av livet. Ja, när barnen försvinner ur sängen då.... Jag vill synka, hjälpa till och finnas där när han har det tufft. Jag vill inte vara den jobbiga kärringen som alla andra män pratar om. Sina tråkiga osexiga fruar som aldrig vill göra nåt kul. Jag vill inte vara den som pratar om min man som den lata jäveln med ölmage som aldrig får fingrarma ur arslet. Jag vill att vi ska vara stolt över varandra. Prata om varandra i vördnad och med beundran.
Slutsats. Jag har aldrig lyckats med detta så utmaningen är tagen. Aldrig har jag lyckats. Oddsen är emot mig.
Jag vill vara allt. Och faktiskt, jag lyckas med stor del av ovanstående. Men.... kan man verkligen vara allt det här utan konsekvenser ?
Jag tänker ge mig fan på det. Jag ska visa er att det går. Att man faktiskt kan klara bra mycket om man bara vill och vågar.
Vänta bara, så får ni se
Så här knäppa var vi redan 2006....
Kommentarer
Trackback
