Omtag
Kan knappast räkna omtagen som görs i denna blogg. Jag tröttnar på den ibland. Jag är inte förtjust i att vara centrum för spekulanteri. För det är detta som sker om man skriver minsta lilla grej.
Rykten får man räkna med på småställen. Men ibland tröttnar man. Kanske pratar folk inte alls och man är bara inbillningssjuk, att folk pratar. Man får förföljelsemani. egocentrerad förföljelsemani, för jag tror egentligen folk ger blanka faaaan i vad jag gör. Men det var snacken på min mans jobb som gjorde kniven i ryggen. Han ska inte behöva stå till svars för vad jag skriver här. Det kan ni ta till er, ni som konfrontade honom om bloggen. Den handlar inte om honom. Låt människan vara ifred, skriv mig ett mail istället, [email protected] om ni ill veta mer om nåt. Jag svarar gärna.
Det har hänt mycket sedan sist :
- vi har ett nytt "barn" i familjen, min kusin Martina bor numera hos oss av olika anledningar. Inte helt problemfritt, men vilken familj är utan problem.
- Jag har fått en ny väldigt god vän i Anna, min butikschef på kontoret på stan, som också är nytt. Hon är kung. En drottning gömd i skymundan. Ni skulle bara veta. En fighter utan dess like. Äntligen en vettig person att prata, skratta och jobba med. Vi kommer överens. Tycker jag. Hon får väl protestera om hon egentligen hatar mig :-)
- En ny kollega på andra jobbet också, Marie. Så jävla roligt att hon jobbar hos oss. Jag var ju också med och rekryterade och nu delar vi kontor. Riktigt trevligt. Ytterligare en likvärdig, sunda åsikter med fötterna på jorden som samtidigt kan skratta. Jag älskar att skratta. Man måste kunna skratta åt eländen. Alltid.
- Jag har varit sjukskriven en period. Det är nytt för mig, men huvudvärken tar sin kraft oavsett vad jag gör. och jag är INTE utbränd. Det kan man direkt sluta spekulera kring. Jag har en diagnos sedan 2004 kring Hortons Huvudvärk. Det är inget nytt. Tvärtom. Ni kan läsa mer om detta här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hortons_huvudv%C3%A4rk
Jag är alltså INTE utbränd. Jag har en sjukdom.
- Putte har varit JÄTTESJUK hur länge som helst. Det har skapat slitningar i familjen. Det är jobbigt att ha barn som är sjuka, astmahosta, och feber. Pust.
- Jag har försökt klara en "liten" högskoleutbildning (nu har jag MASSOR med högskolepoäng plötsligt) - hittills har jag försökt balansera det och ska framgent klara en del mot en ny titel - att jobba med andra saker. Det måste gå.
- Stekhuset = Stängt. Jag har ingen tolerans längre. Lokalen är sjabbig. Jag vill inte förknippas med det.
- Nagelverkstan = borta. Jag gör naglar på mig själv och på kompisar. That´s it. Eller på nån som ringer som jag gillar. Ibland.
Det går trögt - både med affärerna och med utbildningen - och det är svårt när man redan har två jobb, två barn, hus och hem. Jag har dessutom ett "riktigt" jobb. Jag har alltid första prio på mitt "vanliga" jobb. Jag har ett stort ansvar där och har min första prio där alltid, förutom barnen som alltid kommer först. Inget jobb kan vara viktigare än familjen och jag slutar hellre i så fall. Det är därför jag har en stabil assistent, eller numera butikschef. Det är tydligen en fråga som "funderats" om jag lagt ner prio på mitt vanliga jobb. Tvärtom. Jag har varit sjukskriven, därför har jag inte kunnat vara där. Inget annat.
MEN - jag har gett det ett år nu i april verksamhetsmässigt i KVAB regi. Utbildningsmässigt enbart ett halvår. Jag ska ge det ett år med restuppgifter, resttentor osv. Jag är inte van det, men jag får släppa stoltheten över att måsta ha VG på allt. Det går inte när man har mycket annat. Det är okej med G. Det är verkligen okej med G.
Så det var första uppdateringen innan jag går över till enbart kåseri. Vi hörs, suckers.
Rykten får man räkna med på småställen. Men ibland tröttnar man. Kanske pratar folk inte alls och man är bara inbillningssjuk, att folk pratar. Man får förföljelsemani. egocentrerad förföljelsemani, för jag tror egentligen folk ger blanka faaaan i vad jag gör. Men det var snacken på min mans jobb som gjorde kniven i ryggen. Han ska inte behöva stå till svars för vad jag skriver här. Det kan ni ta till er, ni som konfrontade honom om bloggen. Den handlar inte om honom. Låt människan vara ifred, skriv mig ett mail istället, [email protected] om ni ill veta mer om nåt. Jag svarar gärna.
Det har hänt mycket sedan sist :
- vi har ett nytt "barn" i familjen, min kusin Martina bor numera hos oss av olika anledningar. Inte helt problemfritt, men vilken familj är utan problem.
- Jag har fått en ny väldigt god vän i Anna, min butikschef på kontoret på stan, som också är nytt. Hon är kung. En drottning gömd i skymundan. Ni skulle bara veta. En fighter utan dess like. Äntligen en vettig person att prata, skratta och jobba med. Vi kommer överens. Tycker jag. Hon får väl protestera om hon egentligen hatar mig :-)
- En ny kollega på andra jobbet också, Marie. Så jävla roligt att hon jobbar hos oss. Jag var ju också med och rekryterade och nu delar vi kontor. Riktigt trevligt. Ytterligare en likvärdig, sunda åsikter med fötterna på jorden som samtidigt kan skratta. Jag älskar att skratta. Man måste kunna skratta åt eländen. Alltid.
- Jag har varit sjukskriven en period. Det är nytt för mig, men huvudvärken tar sin kraft oavsett vad jag gör. och jag är INTE utbränd. Det kan man direkt sluta spekulera kring. Jag har en diagnos sedan 2004 kring Hortons Huvudvärk. Det är inget nytt. Tvärtom. Ni kan läsa mer om detta här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hortons_huvudv%C3%A4rk
Jag är alltså INTE utbränd. Jag har en sjukdom.
- Putte har varit JÄTTESJUK hur länge som helst. Det har skapat slitningar i familjen. Det är jobbigt att ha barn som är sjuka, astmahosta, och feber. Pust.
- Jag har försökt klara en "liten" högskoleutbildning (nu har jag MASSOR med högskolepoäng plötsligt) - hittills har jag försökt balansera det och ska framgent klara en del mot en ny titel - att jobba med andra saker. Det måste gå.
- Stekhuset = Stängt. Jag har ingen tolerans längre. Lokalen är sjabbig. Jag vill inte förknippas med det.
- Nagelverkstan = borta. Jag gör naglar på mig själv och på kompisar. That´s it. Eller på nån som ringer som jag gillar. Ibland.
Det går trögt - både med affärerna och med utbildningen - och det är svårt när man redan har två jobb, två barn, hus och hem. Jag har dessutom ett "riktigt" jobb. Jag har alltid första prio på mitt "vanliga" jobb. Jag har ett stort ansvar där och har min första prio där alltid, förutom barnen som alltid kommer först. Inget jobb kan vara viktigare än familjen och jag slutar hellre i så fall. Det är därför jag har en stabil assistent, eller numera butikschef. Det är tydligen en fråga som "funderats" om jag lagt ner prio på mitt vanliga jobb. Tvärtom. Jag har varit sjukskriven, därför har jag inte kunnat vara där. Inget annat.
MEN - jag har gett det ett år nu i april verksamhetsmässigt i KVAB regi. Utbildningsmässigt enbart ett halvår. Jag ska ge det ett år med restuppgifter, resttentor osv. Jag är inte van det, men jag får släppa stoltheten över att måsta ha VG på allt. Det går inte när man har mycket annat. Det är okej med G. Det är verkligen okej med G.
Så det var första uppdateringen innan jag går över till enbart kåseri. Vi hörs, suckers.
Kommentarer
Trackback
