Kris
Vänner
Vänner är till för en villkorslöst. Det kan ta fem år innan man ses, och då pratar man som om man träffades igår. Eller, att man plötsligt är i kris, och någon talar om för en vad sanningen är, när andra mesar med. Framför allt känns det aldrig obekvämt med vänner, eller att man måste vara på ett visst sätt.
För det känner jag ofta - kanske eftersom jag aldrig orkar bry mig. Jag är inte som alla andra. Och så kanske alla känner - att man är speciell på nåt sätt ? Men jag har bara gett mig f-n på att jag är som jag är. Många gör fortfarande till sig - kanske hela livet för att passa in i ett visst sammanhang, to please others so to speak. Nä, det orkar jag bara inte. Jag vill vara mig själv. Jag kanske är för lat ? Men jag orkar bara inte. Jag är som jag är, och det är bara så.
Många ogillar detta. Rättare sagt ogillar mig. Men ja, vad spelar det för roll. Dem jag inte gillar eller dem som inte gillar mig, dem träffar jag ju aldrig heller. Eller... hmmm.. nä, där har jag nog fel. Jag träffar nog oftare folk som snackar skit om mig än jag tror. Under falska leenden. Jaja, det bryr jag mig inte heller om.
Men, min poäng är att jag precis träffade en just sån gammal vän. Och vi surrade som vanligt. Som om vi INTE varit ifrån varandra i fem år. Det är skönt. Otroligt skönt. Hon är som hon är, jag är som jag är. Och vi gillar det.
Drömmar, svett och huvudvärk
Ibland när jag vaknar så funderar jag ofta, dels hur dessa personer som var med i drömmen ens kan ploppa upp. Ofta kan det vara människor som jag kanske enbart sett en glimt av, en enda gång,e ller träffat nån gång för tjugo år sen. Sedan, hur kan det hända sådana saker som det händer i min dröm ? Det händer tamefan inte en enda normal grej, nånsin.
Inatt har jag varit på resa, nånstans i nåt östland som liknar mer en främmande planet än nåt annat eftersom det finns regelrätta monster i drömmen, ätit på restaurang som serverade HELA djurben med päls, samtidigt som jag blir nerspolad av en diskmaskin och målar tavlor på lakan, stött på hundratals lik på vägen i ett familjekvarter på vägen hem samtidigt som min pappa skäller på mig för att jag inte använder blinkers. Det låter väl som en HELT normal dröm, av en helt normal person. NOT !
Gah. Jag inser mer och mer att det där med tvångströja kanske inte är en så dum idé trots allt. Jag har alla symptom på galenskap. So, beware !
Le foot
Men det är ju min fot. Hmm....
Jaha....
Idag är en dålig dag. Jag bara kände det när jag vaknade i morse, det ÄR ingen bra dag. Jag kan inte sätta fingret på vad det är - får ingenting gjort, ingenting känns skoj och ingenting tilltalar mig. Nu menar jag INGENTING. Jag vill inte ens krypa ner under täcket. Jag vill bara känna INGENTING.
Nån som har en plats över till psykehospitalet så kan ni höra av er till mig....
Vi.......väntar...
Katten
Vi har en insjö - i vår bil ?
I morse klev jag i vanlig ordning upp. Sensation. Ja, för mig är det så. Klev sedan efter några timmar ut i vår bil - skulle ta min femte järmspruta då jag plötsligt känner mig som jag är på havet. Hmmm.. kan inte stämma. Även om jag var trött, så kände jag att ett kluckande i en bil, inte riktigt stämmer. Mycket riktigt - biljäveln hade tagit in så mycket vatten så att jag numera kan starta en mörtodling, eller kanske ett mindre typ av badlandskap - bak i bilen. Vi har en smärre insjö i vår bil. Kungligt.
För att göra saken ännu bättre - så hade blodvärdet inte gått upp. Utan ner. Med fem intravenösa järninjektioner bakom mig. Snacka om att man är i gott skick. Lika värdelös som en MÖRT !
Michael
Back in business
Precis som jag trodde så har vi inte alls knäckt ur oss någon dalmas - magen är större än någonsin och jag tror också resten av kroppen har följt samma exempel. Så, jag har till och med ställt upp på bilder i bikini i år- förmodligen för att det känns som om jag bär på en kroppskostym. Stor kroppskostym. Huhhhh.... En ren och skär Svenne-semester med Foppatoffeln i storlek 41 i högsta hugg. Mina fötter har nått den storleken där man inte tror att dem kan hålla längre innan dem spricker. Små gristår längst fram och en ballong till fot. Jag har svankrygg, stora hängande bröst och en dubbelhaka från helvetet, Jag fascineras av kroppskostymen.
Men tänk - mitt på mig, ligger ett helt nytt liv och väntar på att få komma ut till oss. Kickar till ibland, sticker ut en fot eller en hand. Vi längtar efter dig, pyret.
Delar med mig av glädjen här nedan:
Semester
I morgon drar vi på semester i Dalarna några dagar. Har man otur (eller tur?) så föder man fram en dalmas. Inte för att jag tror det, men vem vet, det kommer väl när man minst anar det ? Jag packar väskan med journalen i högsta hugg i värsta fall.
Rock on, brothers and sisters....
En bra dag
Idag har jag haft en rätt bra dag. Det var länge sedan jag kände att det var en riktigt BRA dag, men idag - känner jag så.
Jag tog en järnspruta, gick på "stan", och shoppade i Kramfors, fixade brillorna som jag har lyckats SITTA på, och surrade med folk - alla som undrar var man gömt sig under det senaste halvåret. Det KRÄVER en bra dag för att ens lyckas med det. Jag pyntade på toaletten på Stekhuset - med saker från Village - dem rasade ner när jag hade gått - men det gör inget. För det var en rätt bra dag ändå. Sedan slocknade jag en stund hos mina svärföräldrar innan maten var klar. Som min kära sambo gjort. Sedan satt vi i familjen Näslund i Östby och såg på när barn och vuxna hade vattenkrig i solen. Alla skrattade. Sedan åkte jag hem. Då möttes jag av en liten kärleksfull kisse som strök sig mot mitt ben och några trevliga mail, och ett välstädat hus från topp till tå. Lugnet infann sig direkt. Så jag ska ta en kopp thé och invänta mina grabbar, som är på turné runt "stan".
Det har verkligen varit en rätt bra dag. Det är en sån här dag, man skulle vilja ta sig ett glas rött.
Nåt smyger på mig...
Jag är nästan helt säker på att det är panik. Jag har ingen kontroll över det som ska ske, ingen som helst. Det kan komma ut nåt som är skadat - jag är orolig för det. Jag är rädd för smärtorna - kommer jag att fixa det ? Jag är orolig för de starka känslorna som kommer i samband - kärlek så stark som man nästan dör på kuppen. Jag är orolig för hur mitt liv blir sen, jag är orolig för att jag inte ska räcka till. Att jag ska flippa ur, bli galen och bli en kass mamma.
Så, hur tacklar man det ? Jag fixar. Trixar. Monterar. Städar. Organiserar. Allt för att få kontroll på NÅT ialla fall. För mer än så kan jag inte göra, mer än att invänta livets mirakel. Jag städar. Och organiserar. Sen får vi se.
Svordomar
Fritt fram för svordomar och könsord. Det hjälper. Som fan !
Ha !
Men YEEEZUZZ...
Tråkigt för alla barn som har sommarlov, helt klart. Tur att vi tog vara på den vecka då svetten lackade, för det här känns inte skoj alls. Man kan lika gärna nästan gå på jobbet. Nästan. Ha !
Vi har förresten årets coolaste katt, Kaiza. Hon är ny hos oss, men det verkar hon inte bry sig om. En liten fjärt som springer omkring och retar Zally. Riktigt roligt faktiskt, en liten kaxig typ. Precis som matte...eller...nåt...
Nu går jag och dör en stund, tja ba....
Så här snygga var vi för fem år sedan, när vi var nyblivna Kramforsbor. Man borde ha anat redan då att det höll på att gå snett...haha....
Hela huset är tyst.
Hela huset är tyst. Zebban sover hos en kompis och ringde från sin egen mobil och sa gonatt. Usch, jag fick tårar i ögonen. Hormoner ? Ingen aning. Jag fattar ingenting - jag brukar säga att jag önskar att han ville sova borta, men nu när det väl händer känner jag mig helt ledsen. Fånigt. Jag borde vara GLAD att han äntligen vågar. Det måste vara hormonerna.
Zeb, liten liten...
Något större...
Ytterligare lite större....
Större....
Och nu... ska snart börja skolan. Wooohhh... snabbt gick det.
Mammas lillgubbe...
Bloggtorka !
Idag får jag besked om när jag ska ta min första järninjektion. För än har jag inte skjutit nåt. Hängig. Är ordet.
Biverkningar av järninjektioner: Huvudvärk, yrsel, lågt blodtryck och svimning, ökad puls, hjärtklappning, väsande andning, andnöd, illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré, klåda, nässelfeber, hudutslag, hudrodnad, muskelkramper, muskelsmärtor, feber, frossa, blodvallning, bröstsmärtor, brännande känsla, svullnad och inflammation vid injektionsstället.
Låter ju kanon. Jag funderar att ringa till nån med min ökade puls och väsande andning, och snacka snusk. Alltid nåt.
Dackes båt går jääääääätteforrrt !
Snacka om att det går undan med båten :-) med hååååret i viiiiiiiinden !! Tralallala... :-)
Sedan kan man väl lätt konstatera, att Trocadero inte är lika roligt som öl :-) Kolla muntergöken nedan.
Vill du hyra vårt gårdshus ?
Huset är 67 kvm, och har två sovrum och gemensamt kök/vardagsrum i två plan samt ett ytterligare etage på nederplan - som en liten "tomtestuga". Snedtak på övre plan.
Liten toalett och dusch/bad i övre plan, allt nyrenoverat 2004/2005. Eget förråd och egen tvättstuga samt stor inglasad altan hör till gårdshuset, likt egen gräsmatta bakom stugan - möjlighet att anlägga trädgård eller liknande (nu gräsmatta). I vardagsrummet finns en vedspis på "gammalt vis".
Kallhyra: 3800 kr
I hyran ingår kabeltv, internet samt fasta kostnader för parkering, vatten, sophämtning och el. I hyresåtagandet ingår det att hyresgästen/-erna sköter sin egen gräsklippning och snöskottning, men att hyresvärden erhåller utrustning för det.
Rörliga kostnader tillkommer, såsom el (även för motorvärmare) och vattenförbrukning enligt gällande taxa. Elpriset justeras en gång per år enligt marknadspris, och faktureras från hyresvärden kvartalsvis utifrån beräknad mätarställning. Ej direktavläsning, avstämning var 4:e månad.
El-förbrukning är individuell - här: kan du räkna ut ett ungefärligt pris som gäller för dina förutsättningar.
Hör gärna av dig och berätta om ditt intresse för att hyra vårt gårdshus.
Vi har mer bilder som kan mailas. Mailkontakt i första hand.
JIIIIIIIIIPPPPPPPPPPIEEEEEEEE !!!!!!!!!!!!!!!
Så fort jag får tag i receptet som skickas per post drar jag som en avlöning. Nu jäääääääävlar ska jag bli pigg och fräsch. Eller ja, pigg ialla fall :-)
Dålig humor
Jag och Zeb har gemensamt bestämt ett box-inköp - alltså nu snackar vi så klart INTE vin, utan film. Vi har lika dålig humor, eller är det jag som stannat i utvecklingen. Jag skrattar så jag bokstavligen lipar. MOhahhahaaaaaa.......
Vaaarmt
Zebban är snart en fisk. Han badar varje dag, är vi inte på sandstrand, så är vi på Flogsta eller hemma i Bygatan-poolen. Det har också resulterat i han faktiskt kan simma lite nu. Helt fantastiskt och bra för Thailandsresan som kommer. Vi umgås i vanlig ordning också med grannarna på sommaren - det är mindre på vintern, men på sommaren förvandlas detta till Bygatan-kollektivet, vi springer fram och åter och plockar i varandras blommor, och äter varandras mat. Rätt juste faktiskt. Idag ska vi dra iväg på Flogsta igen, bada, bada, bada....
Dagens spaning är konstig:
Folk behandlar mig som om jag inte har barn sedan innan. Kommentarer som "vänta bara till förlossningen", eller andra saker som jag faktiskt redan har upplevt en gång. Som råd kring dagis, eller råd kring bebistiden ? Jag gjorde ju bebistiden rätt mycket helt själv, så inte vet jag om jag har så mycket för råd från folk i allmänhet. Jag har redan genomgått nåt svårt, alldeles själv. Kanske är det bara omtanke - eller ? Jag vet inte, det känns ialla fall som en förolämpning. Jag har ju ett barn redan. Han är världens finaste dessutom. Och den enda som jag faktiskt känner HELT och fullt från topp till tå. Mitt barn. Min Zeb.
Hmmm... jag vet inte vad det beror på. Kan det bero på att ingen här, eller ingen av mina gamla kompisar heller, såg mig som gravid, eller knappt såg Zeb (förutom nån enstaka). Sen flyttade jag. Hux flux bara.
Och häromkring, kanske det beror på att jag huxflux kom bara med en bebis på armen, som att han vore adopterad. Vad vet jag - det stör mig ialla fall. Som om det skulle bli en chock för mig att ha småbarn ? öööhhh... jag har ju haft en sedan 2003 som snart är stor ??? Jag fattar ingenting, men det är hemskt konstiga kommentarer som ploppar ur folks munnar, och jag ser ut som ett frågetecken.
