Trött, snuvig med söndagsångest
Jag är trött jämt. Det är verkligen ingen överdrift, jag är trött jämt, även innan jag fick barn så var jag trött jämt. Idag är jag dessutom förkyld som faaan och har min vecko-kommande - steady as a clock - söndagsångest. Får också alltid en lust att "förnya" på hösten. Förr hade man ju skolan, man bytte klass, man bytte skåp, nya lag, nya lagmedlemmar, ny sportsäsong. Nu händer INGENTING nytt på hösten, förutom att det blir kallare, och det har jag verkligen inga problem med. För jag är också förutom trött alltid varm som en kamin. Min arbetskamrat kommer att få sitta i dunjacka på kontoret i vinter när jag vill bara naken. Stackars jävel som måste jobba med mig.
Men den här viljan att förändra mig. Var kommer den ifrån ? Varför vill jag att nåt nytt måste hända ? Är det inte bra som det är... svaret är ju så klart JOOOOO. Allt är hur bra som helst. Verkligen.
Så då går jag på enklare saker, håret, kläderna. Nu vill jag klippa mig kort, färga håret knallrött, ha det långt, ha orange lugg, ja för fan, jag hittar på så dumma saker så det finns inte. Har köpt 4 par nya stövlar på tre veckor, bara det. Städade min garderob och inser att jag inte behöver tvätta på en så där 2 år, så har jag rena nya kläder ändå - varje dag. Har just tvingat mig själv att skicka tillbaka 4 par jeans, och 3 par stövlar. Som jag också hade beställt. Man har ju nåt jävla FEEEEEEEEEEEEEEEL ! Sjjuuuuukt för fan. Sjukt.
Så nästa gång jag inte svarar på mobilen har jag checkat in på psykhospitalet, efter att nästa söndag beställt ny bil, tre nya mobiltelefoner ochh 7 par nya glasögon. Och för er som såg på Facebook, så har jag några redan. Typ 10 par, ett par t.om rosa.
HJÄÄÄÄÄLLLPPP !!
Men den här viljan att förändra mig. Var kommer den ifrån ? Varför vill jag att nåt nytt måste hända ? Är det inte bra som det är... svaret är ju så klart JOOOOO. Allt är hur bra som helst. Verkligen.
Så då går jag på enklare saker, håret, kläderna. Nu vill jag klippa mig kort, färga håret knallrött, ha det långt, ha orange lugg, ja för fan, jag hittar på så dumma saker så det finns inte. Har köpt 4 par nya stövlar på tre veckor, bara det. Städade min garderob och inser att jag inte behöver tvätta på en så där 2 år, så har jag rena nya kläder ändå - varje dag. Har just tvingat mig själv att skicka tillbaka 4 par jeans, och 3 par stövlar. Som jag också hade beställt. Man har ju nåt jävla FEEEEEEEEEEEEEEEL ! Sjjuuuuukt för fan. Sjukt.
Så nästa gång jag inte svarar på mobilen har jag checkat in på psykhospitalet, efter att nästa söndag beställt ny bil, tre nya mobiltelefoner ochh 7 par nya glasögon. Och för er som såg på Facebook, så har jag några redan. Typ 10 par, ett par t.om rosa.
HJÄÄÄÄÄLLLPPP !!
All form av träning behövs
Minns ni den här ??
Det där med att vara så jävla positiv
Vi pratade om det där igår. Jag känner det ofta. Äntligen bekräftade någon detta. Anna, darling.
Jag HATAR folk som skriver vareviga dag på Facebook att varje dag är så jävla bra. "Idag ska jag på underbara blablabla" eller "Idag ska jag träffa underbara blablala" och "livet är så tipp topp"..... UÄÄHHH:...
Det måste vara en omöjlighet att alla dagar är bra. Så jävla bra. Mina dagar är inte alltid bra. Absolut inte. Ibland vill jag skjuta mig i huvudet på morgnarna, kasta mobilen i väggen och droga ner barnen med sömnmedel. Bomba jobbet och gömma mig under täcket. Det gör man ju inte så klart, men inte i fan är varenda dag bra. Inte dåliga heller, men hallå !!!! Varför skriver ni så obotligt dumma saker ?? Vem ska ni bevisa nåt för ?
Samma sak med barn. Alla älskar sina barn, och jag med så klart. Det är det bästa som hänt mig och det bästa som finns. Men inte i faaaan är det roligt jämt. Trots, gnäll, testa mamma, gnälla över maten, inte sova, vakna på natten, hosta... det ÄR inte kul jämt. Men det är ingen som säger det. Jag säger det NU - jag tycker inte att varje dag är toppen och lämnar gärna bort barnen mellan varven. Sluta skriv glada tillrop VARJE DAG OCH MINUT på Facebook. Alla som har nån form av logisk hjärnverksamhet genomskådar detta skådespeleri. Dumt, klantigt och korkat. Det ser genomskinligt ut som att man ska bevisa att allt är så jävla bra hos den personen hela tiden. Kanske är jag pessimist - eller som Malin brukar säga - realist, men jag tror inte på er.
Kom igen nu, bättre kan ni. Hälsar tjejerna nedan som filosoferar över livets oegentligheter och vi som puttrar och surar jämt och hatar våra barn.
Jag HATAR folk som skriver vareviga dag på Facebook att varje dag är så jävla bra. "Idag ska jag på underbara blablabla" eller "Idag ska jag träffa underbara blablala" och "livet är så tipp topp"..... UÄÄHHH:...
Det måste vara en omöjlighet att alla dagar är bra. Så jävla bra. Mina dagar är inte alltid bra. Absolut inte. Ibland vill jag skjuta mig i huvudet på morgnarna, kasta mobilen i väggen och droga ner barnen med sömnmedel. Bomba jobbet och gömma mig under täcket. Det gör man ju inte så klart, men inte i fan är varenda dag bra. Inte dåliga heller, men hallå !!!! Varför skriver ni så obotligt dumma saker ?? Vem ska ni bevisa nåt för ?
Samma sak med barn. Alla älskar sina barn, och jag med så klart. Det är det bästa som hänt mig och det bästa som finns. Men inte i faaaan är det roligt jämt. Trots, gnäll, testa mamma, gnälla över maten, inte sova, vakna på natten, hosta... det ÄR inte kul jämt. Men det är ingen som säger det. Jag säger det NU - jag tycker inte att varje dag är toppen och lämnar gärna bort barnen mellan varven. Sluta skriv glada tillrop VARJE DAG OCH MINUT på Facebook. Alla som har nån form av logisk hjärnverksamhet genomskådar detta skådespeleri. Dumt, klantigt och korkat. Det ser genomskinligt ut som att man ska bevisa att allt är så jävla bra hos den personen hela tiden. Kanske är jag pessimist - eller som Malin brukar säga - realist, men jag tror inte på er.
Kom igen nu, bättre kan ni. Hälsar tjejerna nedan som filosoferar över livets oegentligheter och vi som puttrar och surar jämt och hatar våra barn.
Ett krypande behov
Jag har ett krypande behov av att skriva. Inte nån sån intellektuell smörja, eller romantiska drömmar om att jag är nån författare eller så. Jag har bara ett behov. Jag ligger på kvällarna och tänker, det där borde jag skriva nånstans. Eller berätta på nåt sätt. Men....baksidan av att berätta, är att alla vet. Och ibland vill jag inte att alla ska veta, kanske inte nån. Och varför ska man då skriva ner det ?
När jag var yngre skrev jag dagbok. Jag läste den för några år sedan och kastade den i soptunnan. Snacka om en deprimerad tonåring. Jag tyckte inte det var nån hit att flytta hemifrån, men inte i fan sa jag det till nån. Men dagboken hjälpte förmodligen då. Det var sjulhelvetiskt dramatisk, men det kanske var hormonerna.
Nu skriver jag ialla fall igen. Men jag har lärt mig, vad som inte ska stå här. Man lär sig nåt nytt varje dag.
När jag var yngre skrev jag dagbok. Jag läste den för några år sedan och kastade den i soptunnan. Snacka om en deprimerad tonåring. Jag tyckte inte det var nån hit att flytta hemifrån, men inte i fan sa jag det till nån. Men dagboken hjälpte förmodligen då. Det var sjulhelvetiskt dramatisk, men det kanske var hormonerna.
Nu skriver jag ialla fall igen. Men jag har lärt mig, vad som inte ska stå här. Man lär sig nåt nytt varje dag.
