Fredag är den dag som är bäst
Jag ska hinna med en massa saker idag. Jobbar halva dagen fastän jag nog har helt rätt att vara ledig. Jag är bara för trogen när det gäller jobb - jag gör klart det jag ska, jag gör det bra och jag vill inte lämna över nåt halvdåligt. Så, jag förbereder på ett sätt för den nya vikarien som jag ALDRIG fick. Jag fick lista ut allt själv här. Men nu förbereder jag precis som att duka ett bord. Jag skulle själv ha velat haft det så. Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Ibland. Hoho.
Ikväll är det balbestyr som gäller. Så klart inte för mig, ifall det inte är en elefantbal någonstans som jag har missat. Nä, det är ju Sara och Jim som ska på studentbal, och jag som är chefsstylist. Mohahhaa.... jag ska ialla fall fixa håret och sminket. Naglarna tog vi i förrgår - passade på med lilla Fialisa samtidigt, jag hoppas du blev glad och nöjd :-)
Man minns plötsligt sin egen studenbal (eller ja, jag gick ju på två....) och kommer fram till att är onaskeligt länge sedan. Och många kilo sedan. Och ..... många "stilar" sedan. Även om jag tror at tmin klänning skulle fungera fortfarande, jag hade en svart, slank sak. Som jag nu får kanske på överarmen om jag har tur.
Själv delar jag idag med mig av en liten snubbe som är inne på den här hårdrockande cross/-skate/-bmx-stilen. Nedan kommer hans eländiga pappa. :-)
Som en blixt från klar himmel
Igår kom det, en liten sak som triggade igång en hel process som jag så väl minns. Pang bara. Som om det vore igår så rann tårarna - kanske är det hjärnan som nån gång måste ta tag i dessa minnen för att kunna gå vidare mot nya mål, det undermedvetna som måste bort ur skallen för att få in nytt. Jag trodde allt var behandlat och klart - och det är det väl också - det är mer en rädsla som infinner sig att detta är nåt som ska inträffa igen. Som att jag vore drabbad av nån typ av förbannelse.
Nu tänker väl en massa människor - "men herregud, att föda barn gör vi väl alla", eller "men fan vad hon gnälller om det här".. eller nåt. ja, Då får ni väl tycka det.
För mig var det liiiite för mycket på en gång, det som hände sist. Och det är kanske inte alla som vet vad som hände sist, och då är ni väl väl förunnade att slippa veta det. Då tog både livslusten och kroppen total semester från samma tillvaro som skulle föda ut ett barn. Gick väl så där, vill jag påstå. Jag mådde ialla fall satans pytonorm av kanske hundra olika anledningar, så enkelt är det.
Och det kan ag säga, en sån pärs vill jag inte ha igen. Det pallar jag inte - då packar jag ihop och klappar igen butiken.
Rock on !
Förresten - på tal om det...min lycka då, var en underbar granne, som jag träffar åt helvete för sällan, och aldrig hör av mig till. Där lär man sig jävlar anamma om man inte kan det sedan innan, och det behövde jag då. Men du vet vem du är, Täfte-bönan. Tack !
Motorsport
Jag är uppvuxen med en rätt trist helgtradition, nämligen motorintresserade familjemedlemmar. När det var motorsport på TV, fick man sluta titta på allt annat, oavsett program och lämna över till motorsporten. Jag har ätit fler varmkorvar än dem flesta på folkracebana, medan jag satt i bilen och lyssnade på Trackslistan. Inte ett dugg intresserad, och jag var för "liten" för att vara hemma själv. Urk. Jag har omedvetet lärt mig om gula och röda flaggor, knyckliga bilar, skotrar, rally, noter och allt helsikke. Det är inte min grej.
Men se, var hamnade jag med mitt än så länge enda barn, i söndags. VAD ÄR DET SOM HÄNDER ????????
En ny dag i paradiset.
Idag exakt två och en halv månad kvar tills jag ska klämma ut ongen. Jag börjar seriöst gruva mig. Har konstiga tankar, jag borde oroa mig för smärta, tappa blod, krysta i hundra år eller så - men det jag planerar är - "jag måste ha ett hårband med mig", "jag ska äta spagetti innan jag åker" - allt för att undvika det som blev ett helvete sist, nämligen LUGG I FEJJAN SOM KLETAR FAST, och så klart, ingen energi.
Ett av mina starkaste minnen från sist är nämligen att jag hade hår i ansiktet, fastsvettat, precis HELA tiden, och ingen jävel förstod att man kunde torka bort det, allra minst den som skulle vara mitt stöd. Som jag mest hade med för att straffa honom med mitt sällskap i sitt värsta tillstånd, för jag tror inte han ville direkt, men ändå. Inte kunde han torka bort luggjäveln heller. Så den här gången ska jag ha ett hårband. Ingen jävla lugg den här gången, inte.
Den här gången bestämmer jag själv.
Kan det vara sant ?
Jag köpte ett nytt tillägg för järn-svaga personer som jag. Om det är detta medel eller att jag de facto vilat vet jag inte men jag mår faktiskt bättre på bara två dagar. Kan det vara möjligt eller inbillar jag mig ?
Nu är det bara en månad lite drygt tills jag ska sluta jobba för ett tag. Det känns helt overkligt, sluta jobba och lämna över till någon annan i 8 månader. Hmm... plötsligt känns det overkligt. Föräldraledig...
Avslutar med en bild på världens coolaste tjej som var på partaj i helgen. Rock on, Fia !
Så här såg det ut förra våren, nu får hon partaja utan mig..
Rock on !
Fundering
Jag tycker det är helt naturligt - det hör liksom ihop, mår man inte bra av nåt så är man normalt sett inte så förtjust i det tillståndet. Magsjuka, t.ex, vem gillar det ? Migrän ? Vem gillar det ? Låga värden ? Nä, ingen. MEN - om man är gravid, ska man automatiskt ändå vara helt överlycklig över sitt tillstånd, oavsett hur du mår. Men riktiga kvinnor, jublar och är glad, oavsett hur dåligt man mår.
De enda som har någon som helst förståelse för detta tillstånd som jag är i, alltså konstant huvudvärk, trötthet, dålig sömn, hjärtklappning och allmän uppsvullnad är män. Kvinnor har ingen som helst förståelse, och ännu värre, man ska SKÄMMAS. Man ska inte säga att man inte gillar graviditeten. I min värld betyder det inte att jag hatar barnet, alltså, att jag mår dåligt, hatar graviditet och sedan inte vill ha barnet. Tvärtom, jag vill så klart ha barnet, jag har kämpat som ett djur för att överhuvudtaget få till det. Men jag gillar inte att vara gravid. Och det ska jag tydligen skämmas för.
Jag ska också skämmas för att jag inte mår bra. För då är man inte i form. Och då ska man röra på sig - oavsett om man ha migrän, hjärtklappning och allmäntillståndet är kasst. För riktiga KVINNOR gnäller inte och har inga fel. Man jobbar på, lider i det tysta och låtsas som om man är en from madonna, med ett heligt barn i magen. Och det är underbart. Oavsett hur man mår. Inga riktiga kvinnor mår riktigt dåligt, för då måste man komma i form. Som en riktig kvinna,
Riktiga kvinnor ska heller inte avsky att ta hand om blommor. Det gör jag också. Jag hatar att ta hand om blommor - jag gillar fenomenet blommor, alltså jag tycker det är superfint. Men jag varken kan eller vill ta hand om dem. Särskilt inte utomhus.
Det sista som riktiga kvinnor ska göra, är att planera städning och tvättning av hemmet. Jag köper städhjälp, för att jag har råd men ingen tid.
Jag är nog en man...........
Men, riktiga kvinnor har stora rumpor. Det har jag med.
Grattis Lovisa !
Magen och Mulle
Dagen började med Mulle - lite trilskande innan vi var där, men sedan gick det bra. Titta i lupp, bygga vindskydd, rätt så skoj ändå. Men var är Mulle, undrar jag som gammal Mulle-veteran, eller.. gråhårigt Mulle-barn .. ?? När jag gick i Mulle, fick vi minsann träffa Mulle... hmmm.. tiderna förändras tydligen. Men luppandet var roligt t.om för mig - sannerligen vad spindlar är håriga.. :-)
Magen börjar nu att kännas tung, tung och åter tung, och jag känner mig KLUMPIG !!
Barnet ser nu ut som det kommer att göra vid födseln förutom att det är mindre och smalare. Lungorna, levern och immunförsvaret behöver fortfarande utvecklas men om barnet skulle födas nu så har det cirka 80 procent chans att överleva. Hörseln fortsätter att förfinas och fostret kan känna igen både mamman och eventuellt pappans röst.
Barnet är idag:
1 kg | 30 cm |
I morgon är det jobb, jag börjar redan mentalt att förbereda mig.
Zebban har idag tappat sin andra framtand. Alla S är plötsligt oerhört svåra att uttala :-)
Så här dricker också vår kisse vatten - skriker som tusan om man inte fattar vad hon menar...
Saturday
Annars är mina dagar på halvfart numera. Jobbar förmiddagar, sover på eftermiddagarna, försöker att hålla ögonen vakna på kvällen tills jag ska sova igen. Ett blodvärde nedanför knävecken tar sin kraft, men jag hoppas att det vänder snart, det är makalöst tråkigt att bara vara trött, trött, trött....
Så, skulle jag återgå till tvätten, städningen eller ... nä, jag fortsätter att läsa min bok i soffan :-)
Pöss på er alla.
Delar med mig av lite bilder från magen och annat.... jag tror dubbelhakan växer mer än magen, men detta är ialla fall hur det såg ut i påskas.. =)
Och titta så roligt vi hade det - jag och den större hunden Yummie =)
Over and out !
Solen, kontoret och Craig David
På radion skvalar Craig David - fanns en tid när jag bara inte lyssnade på annat och livet verkligen var - i mina nuvarande ögon - bekymmerslöst. Partaj var det som gällde, och jag vill nog minnas att jag spenderade helgerna på Stureplan och många av veckornas dagar med Stockholmsresor. Det var tider det - om musiken är sjukt bra !!!!!!!!!!!!!
Men, livet är bra gött numera också, om jag inte vore så trött. Bara annorlunda, men bättre. Men det är väl sjukt bra att man har minnen.... delar med mig av några här, man ser att det är länge sedan, men va faaaaaaaaaaan, vad hade man för frisyr och kläder ??????????????????????
5 maj 2009
I helgen tog vi det bara lugnt - söndagen spenderades på Mulleskola - skoj tyckte jag som upplevde gamla minnen, trist tyckte Zebban som aldrig mer skulle gå dit. Ha. Det ska vi bli två om ...
Är ialla fall hemma och kurerar mig idag, min första dag som sjukskriven, fastän jag borde ha börjat för läääänge sedan.
Inspirationen flödar. Not.
See you suckers.
